Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
ADOLF HEDIftf
Redan under den heliga alliansens smekmånadsperiod
skulle det visa sig hur omöjligt det var, att alla
medlemmarna af ett dylikt band skulle låta sig förmås att i
samma dager skåda hvar sina egna och alla de andras
intressen. För en dylik liga har dock aldrig förut eller
efteråt funnits ett så gynnsamt ögonblick. Med
gemensamma krafter hade furstarna besegrat Napoleon, folken
hade medelst lockande förespeglingar, många höga
diktamina och urtima löften lockats att störta en öfvermakt,
mindre betungande för dem än för dynastierna. Dessa
hade fortfarande att bekämpa franska revolutionens idéer
och frihetsanspråken från sina egna folk, dem de lofvat
guld och gröna skogar som lön för seger i jättestriden.
Så uppstod ur tronernas samfällda intresse den heliga
allians, som skulle ha kommit till stånd äfven utan detta
hädiska namn och utan det apokalyptiska
traktatsdokumentet af den 26 september 1815. Den var ett
fursteförbund mot folken, ett förbund under stormakternas
kommando, hvilande ej på den rätt, som alltid i någon mån
är makt, utan på den makt, som sätter sig i rättens ställe
tills den mötes af sin öfvermakt. Men det skulle ej dröja
länge innan denna liga sprängdes af de stridiga
statsintressena. Sammanhållning till enighet i beslut och
handling, ett själftaget förmynderskap öfver ej blott dennå
världsdel, utan ock de utomeuropeiska länderna, obeveklig
bestraffning af hvarje motstånd mot denna tyranniska
föräldramakt kunde bekvämligen yrkas af kejsar
Alexander, men planen måste själffallet te sig annorlunda för
de andra makterna. Faran för Ryssland var så mycket
mindre än för de andra, som dess oåtkomlighet, tack
vare det geografiska läget, var större. Och om de öfriga
makterna kunde bringas att, i den kristliga alliansens
namn, intervenera öfver allt, hur skulle de då kunna
motsätta sig kejsarens önskan att taga hand om Turkiet, att
utföra Katarinas grekiska projekt, en traditionell rysk plan
och hos Alexander en af de mera fixa bland hans rörliga
idéer?
Men när Ferdinand VII i Spanien, inspirerad från
Ryssland, begärde den heliga allansens bistånd mot det
spanska Amerika och kejsaren med ifver understödde
denna ansökan, visade det sig att England, ehuru styrdt
af så reaktionära statsmän som Liverpool och Castlereagb,
var beslutet till ett motstånd, som skulle ha paralyserat
Frankrikes, Preussens och Österrikes goda vilja att lyssna
till kejsarens besvärjelser, äfven om de alla i verkligheten
varit benägna att rätta sig efter dem. Hans plan, att
stormakterna skulle formligen och uttryckligen för alla
förekommande fall, vare sig internationella eller inre frågor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
