Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNIONSFRÅGAN.
601
negerhandel. Och för det andra må man komma ihåg,
att Turkiet i flera afseenden och särskildt beträffande sitt
härravälde öfver armenierna är, ensamt bland Europas
stater, underkastadt en traktatmässigt erkänd kontroll- och
intetventionsrätt. Den har rötter, som gå långt tillbaka i
tiden. Redan för århundraden sedan, då halfmånen var
Europas skräck, hade Turkiet på höjdpunkten af sin makt
af träd t en del af sin suveränitet; för 360 år sedan ingick
det på den första af »kapitulationerna», medgifvande hvad
ingen kristen stat medgifver utom för främmande staters
representanter, att fri taga främlingar, bosatta i dess
provinser, från dess egen jurisdiktion. Och detta gamla
förmynderskap har ju under tidernas lopp utvidgats. Genom
traktaten i Berlin den 13 juli 1878 Öfverenskommo
stormakterna och Turkiet om reglerande af de genom senare
årens händelser väckta orientaliska frågorna. I dess art.
61 dels »förbinder sig den Höga Porten att utan vidare
dröjsmål genomföra de förbättringar och reformer, som
kräfvas af de lokala behofven i de af armenier bebodda
provinserna, och att skydda deras säkerhet mot
tscherkesser och kurder» samt att meddela makterna, hvilka
åtgärder i sådant hänseende vidtagas, dels bemyndigas
makterna att »öfvervaka» deras verkställighet.
Här befinna sig således de sex stormakterna inför ett
humanitetsintresse af högsta rang, och de äga en
fördrags-enligt dem tillerkänd interventionsrätt. Men hvad se vi?
En gång, och kanske rätt snart — ty den långvariga
diplomatiska sekretessen hör nu blott hemma i svenska
tryckfrihetsförordningen — skall man få läsa det nu pågående
spelets alla kort uppslagna på bordet. Tills vidare ser
man mycket väl, att stridiga intressen, som sträcka sig
öfver långt vidare områden än Armeniens berg och dalar,
förlama Europas samfällda aktion.
Och inför ett sådant skådespel skulle vi lägga våra
händer ihop i salig förbidan att detta samma Europa, för
att hindra vår konsulatfrågas afgörande i enlighet med
Norges önskan och oomtvisteliga rätt, kommer att rusa
upp, likt det af en oförutsedd mobiliseringsorder
öfver-raskade militärbefälet, och ila till svenska
utrikesdepartementets och kommerskollegiets bistånd — detta skulle
kantänka blifva ett alla rivaliteter dämpande, alla särintressen
försonande europeiskt lifsintresse!
En svensk appell till utlandet vore en förbrytelse,
äfven fastän den har liten eller ingen utsikt att blifva
hörd. Skulle några konjunkturer en gång tillåta, att den
det blefve, att två allianser komme att slitas om makten
på vår halfö, då skall det gå oss, till afslutning å vår
historia, som i fabeln om pilgrimerna och ostronet. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
