- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
603

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I UNIONSFRÅGAN.

603

råde, men den är ganska praktisk, och vi kunna ju lika
väl i den dagern betrakta konungens och hans familjs
förhållande, som frih. De Geer från simpel
lämplighetssynpunkt bedömer ett svenskt öfverfall på Norge och
öfverväger för och emot på samma sätt som köpmannen
kalkylerar en affär.

Från hvad vi kallat det välförstådda intressets
synpunkt öfvervägd, bör saken ställa sig så, att ingen den
minsta chance kan beräknas för en intervention till
förmån för ett regenthus. Den mängd af konungar i landsflykt,
som under åtskilliga årtionden visat sig å kontinentens
järnvägsstationer och kosmopolitiska badorter eller som gömt sig
i det parisiska världsvimlet, eller å något föga bemärkt slott,
intygar till öfverflöd, att »Europa» ej sänder ut några
korsfarare för att återskaffa en borttappad krona åt en kung,
som ej själf förstått att taga vara på den. Opinionen är i
våra dagar anmärkningsvärdt blaserad för dessa »numera
ovanliga» kasus, och att den det blifvit, därtill ha många
omständigheter medverkat. Det är icke blott revolutioner
nedifrån, såsom den italienska 1859—60, utan ock sådana
uppitrån, såsom den tyska år 1866, som sopa bort
potentater i massa. Bismarck och kung Wilhelm lade ej
fingrarne mer emellan än de italienska upprorsmän, som
utbildats i Mazzinis och Crispis skola. För öfrigt, de som
ofrivilligt stiga ned från maktens höjder stå ej på bar
backe och röna mindre förödmjukelser än fordom de
engelska pretendenterna i Versailles och vid andra hof.
Det går ej någon nöd på dem, och det beror på dem
själfva att ej umgås med personer, som icke äro villiga
att gifva dem deras forna höghetstitlar. Om de jämt ej
nöja sig med dessa, utan vidhålla sina förlorade s. k.
rättigheter, så kan väl hända — det har samtiden sett —
att en kung eller kejsare, som tagit deras land,
hård-händt tillrättavisar ett så opassande skämt. Men man
har också sett den franska republiken mycket länge tåla
en konspiration, af tronkräfvare öppet ledd inom landets
gränser, innan den med ett utvisningsdekret besvarade ett
utmanande trots. Förloppet af en hvälfning är enklare,
på samma gång mindre högtidligt och mera humant. Det
saknar schavottens gloria — Louis-Philippe kunde ha flytt
oantastad, äfven utan förklädnad. En svensk poets verser
i ett sorgespel på k. teatern i Stockholm lämpas ganska
väl på flera tilldragelser i den nyaste tiden.

Nu menighet, drag hemåt! Slut

Är lumpna skådespelet af en fallen kung!

När Carl X i Frankrike, efter den heliga jungfruns
uppenbarelse för Polignac, undertecknat juliordonansernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free