- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
604

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

604

ADOLF HEDIftf

attentat mot pressfriheten, mot deputeradekammaren m, m.,
yttrade en af restaurationstidens namnkunniga män:
»Konungarne gå hädan» — Les rois s’en vont. Det var
icke en republikanskt sinnad man. Joseph-Henri-Joachim
Lainé hade varit president i den »oförlikneliga» kammaren,
blef sedan minister, slutligen pär af Frankrike. Han hade
yrat af rojalism, då han bidrog till Grégoires utvisning
ur deputeradekammaren 1819.

Hans vore de orden: »konungarne gå hädan». Den
monarkiska folktron har gått bort, hela det
föreställningssätt, hvarpå konungadömet en gång hvilade, är
under-gräfdt, har försvunnit ur fantasi, hjärta och tanke, ur alla
de viljebestämmande krafterna hos de västerländska folken.
Man ser det af tusen vittnesbörd, bland hvilka är värd
att särskildt observeras den oroliga kraftansträngning,
hvarmed konungens vilja som högsta lag förkunnas af en
bland nutidens monarker. Ludvig XIV behöfde aldrig
affirmera hvad ingen tviflade på.

Då en någorlunda sund uppfattning af erfarenhetens
lärdomar och af de påtagligaste fakta, som ligga för hvar
mans ögon, oftast har oändligt svårt ett vinna insteg vid
hofven, och detta allra mest när behofvet är som störst,
handla de rådgifvare mycket litet välbetänkt, som till
utländsk intervention hänvisa personer, de där blott allt för
gärna förblanda sitt intresse med folkets. Det har ju
visat sig, att också de regerande furstar obarmhärtigt
uppoffras åt statsräsonen, som dock gjort allt hvad de
förmått, äfven med uppoffring af eget lands intresse, af
dess och egen värdighet, för att söka förvissa sig om ett
mäktigt stöd i händelse af framtida fara. Den tacksamhet,
som de påräknat för många villigheter i stort och smått,
har uteblifvit just när den i ett afgörande ögonblick
påräknades. Den inter-dynastiska politiken har alltid
besjälats af en hög grad af hjärtats oberoende; hvar och
en är sig själf närmast, och äfven den, som disponerar
öfver millioner väpnade män, kan behöfva dem alla för
egen räkning. Resultatet för dem, som regerat mot sitt
eget folks vilja och till en påräknad protektors behag,
har varit detsamma som då man oförvarandes sätter sig
mellan två stolar.

Ingen illusion kan vara mer gäckande än
föreställningen om ett Europa, vid slutet af nittonde seklet
solidariskt på grundvalen af Sveriges traktater från 1812—
1814. Blott fem år och fyra år före de aftal med
Ryssland, af hvilka man ej vill minnas mer än den paragraf,
som skulle skänka oss Norge, slötos två andra aftal, som
förtjäna att också hafvas i minne. Det ena innehöll, att
om ej hofvet i Stockholm stängde Sveriges hamnar för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free