- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
606

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

606

ADOLF HEDIftf

besitta furstendömet Neuchåtel med grefskapet Valengin.
Den 29 februari 1848 utbröt i Neuchåtel en folkresning,
den preussiska lokalstyrelsen måste vika, och kantonens
provisoriska regering proklamerade republiken. Och
därvid förblef det.

När nu på London-konferensen hans preussiska
majestäts bifall till arrangementet med den danska
tronföljaren satt hårdt inne, imaginerade ryska ambassadören
baron Brunnow ett sätt att påskynda hans dröjande
samtycke. Man satte sig och skref ett protokoll, som erkände
att Preussens konung fortfarande var sitt förlorade
fursten-dömes legitime härskare. »leke var det mycket som detta
protokoll lofvade», säger Sy bel, »men det fröjdade dock
konungens hjärta.»

Detta var nu oskyldigt, eftersom ingen tog det för
mer än det var, men icke alltid äro högtidliga
försäkringar lika oskadliga för den nödställde, som tager dem
för kontant. När Palmerston den 23 juli 1864 försäkrade
i parlamentet, att Danmark, om tyskarna antastade dess
för hela Europa och särskildt för England så viktiga
integritet, ej skulle blifva lämnadt allena i en ojämn kamp,
var det väl i någon mån ursäktligt om man i Köpenhamn
icke anade, att ban strax efteråt i ett samtal med
preussiska ambassadören skulle reducera sina ord till rakt
ingenting: han hade blott velat en smula uppmuntra
danskarna, den svagare och af Tyskland misshandlade
parten.

Att protokollet om Neuchåtel-Valengin af den 24 maj
1852 icke var ämnadt till något annat än en hofleksak,
blef till fullo bekräftadt fyra, fem år därefter. Natten
till den 3 september 1856 försökte en preussisk-rojalistisk
fraktion under grefve Portugalës en kupp — besatte slottet
i Neuchåtel, arresterade några ledamöter af
kantonal-regeringen, men efter föga mer än 24 timmar var detta
nya kungadöme för en dag åter störtadt. Väl förklarade
konungen af Preussen att han vidhöll sina rättigheter,
och han anställde något sabelskrammel. Men redan den
17 januari 1857 kunde general Dufour utgifva en
dagorder till de under hans befäl samlade förbundstrupperna,
att faran för krig var öfverstånden. I maj 1857 slöto
schweiziska förbundet och stormakterna ett fördrag, hvars
första artikel säger, att konungen af Preussen samtycker
att för beständigt afstå, för sig och sina arfvingar och
efterträdare, från de suveränitetsrättigheter öfver
Neuchåtel-Valengin, som Wien-kongressen tillerkänt honom.
De fyra stormakterna uppträdde härvid såsom medlande
till schweiziska förbundets förmån, ingalunda med något
anspråk på förmynderskap. För att skydda den allmänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free