Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Unionspolitik
- I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNIONSFRÅGAN.
607
freden för hvarje orsak till störingar, och för att roed
detta intresse konciliera Neuchåtels mellanfolkliga
situation, samt enär konungen af Preussen förklarat sig villig
att i sådant syfte efterkomma sina allierades önskningar,
hade de inbjudit förbundet att med dem förena sig om
de för ändamålet lämpligaste åtgärder — så angifver
fördraget karaktären af deras fredliga och försonliga
ingripande.
*
I Parisfreden den 30 mars 1856 förbundo sig
Frankrike, Österrike, Preussen, Ryssland och Sardinien att
respektera det Ottomaniska rikets suveränitet och
»territoriella integritet» och de »garanterade gemensamt det strikta
iakttagandet af denna grundsats». Ej nog därmed.
Genom traktat af den 15 april s. å. enades de tre
förstnämnda makterna om att ytterligare »solidariskt
garantera» storturkens oberoende och integritet samt förklarade,
att de skulle såsom krigsorsak anse hvarje öfverträdelse
af bestämmelse i Parisfreden. Nu skulle väl den Höga
Porten vara försedd med ett riktigt säkert lås; men hur
länge var Adam i paradiset? När Ryssland den 31 oktober
1870 återkallade sitt godkännande af de i Paris traktaten
stipulerade orimliga inskränkningarna af dess
suveränitetsrätt i Svarta hafvet, så fick det förblifva vid detta
ensidiga upphäfvande af ett traktatmässigt åtagande. För
konferensen i London 1871 återstod intet annat än att
taga till protokoll, att Ryssland frigjort sig från villkor,
som det i en traktat godkänt för ali framtid, men i själfva
verket blott »tvunget af omständigheterna och för
tillfället underkastat sig» Nesselrodes yttrande den 26 augusti
1854 om de betyktade fyra punkterna. Och några år längre
fram, då Ryssland, i händelserna på Balkanhalfön fann en
tjänlig krigsorsak, då rörde sig ingen ai dem ur fläcken,
som gått i borgen och underborgen för Turkiet. När dessa
händelser fingo sin i diplomaternas språk definitiva, i alla
andra människors ögon mycket provisoriska afslutning
genom fördragen i San Stefano och Berlin, då vunno alla de
som »beträdt revolutionens väg» — montegriner, serber,
bulgarer, greker och rumäner. Endast den så tillförlitligt
garanterade Porten förlorade. Till och med två af dess
skyddsmakter försmådde ej, likt vissa räddare vid
eldsvådor, att se sig till godo af rofvet, nämligen Österrike
och England, det senare genom ett särskildt fördrag, i
hemlighet slutet bakom kamraternas rygg.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:30:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adhedin/0617.html
