- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
611

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I UNIONSFRÅGAN.

611

buden, hade Lamartine till alla vederbörandes kännedom
medelat, att Frankrike icke erkände 1815 års traktaters
rättsliga existens. Och femton år därefter sade kejsar
Napoleon i sitt trontal den 5 november 1863:

»Traktaterna af år 1815 ha upphört att existera. Sakernas makt
har kastat eller syftar att kasta dem öfver ända nästan öfver allt. De
ha brutits sönder i Grekland, Belgien, Frankrike, Italien, såsom ock
vid Donau. Tyskland är i rörelse för att ändra dem, England har
högsinnadt modifierat dem genom afhändelsen af de Joniska öarna,
och Ryssland trampar dem under fötterna i Warschau.»

Han hade ju icke så orätt. Och sedan 1863 har
detta sakernas förlopp blott tagit ytterligare fart. Hvad
återstår nu af de grundsatser, som för tre fjärdedels sekel
sedan förde Österrikes och den franska restaurationens
interventions-härar till Napoli och Spanien, eller af de
otaliga »protesterna» mot tingens nya ordning? Af dem
återstår minnet, hvilket kunde och borde tjäna till lärdom.
Den tidmätare visar bestämdt orätt, på hvilken man läser,
att vi ännu befinna oss under furstekongressernas och de
väpnade interventionernas regim.

Historien lär, att man lika litet skall förlita sig på
den internationella politikens aftal, löften och garantier,
som på dess deklarationer och principuttalanden om hvad
den erkänner för rätt eller anser för påkalladt af Europas
intressen. Hon lär oss, att denna politik är stridiga
intressens spel, att den alltid betraktar rättsfrågor,
verkliga eller förmenta, såsom intressefrågor, på hvilkas lösning
konjunkturerna, personliga och sakliga tillfälligheter ha
långt större inflytelse än de principer, i hvilka man med
större eller mindre framgång förkläder dem, långt större
inflytelse än alla kongressakter och konferensprotokoll,
äfven de mest »högtidliga».

För många hundra år sedan uttryckte milaneserna
kort och fyndigt de internationella aftalens moral, sådan
den ännu gäller och praktiseras. Yi ha svurit dig en
ed — berättas de ha sagt till kejsar Barbarossa — men
vi ha ej svurit att hålla den.

Denna kärnsats är med stor skicklighet och auktoritet
utvecklad till en fullständig teori, t. ex. uti Nesselrodes
tilläggsdepesch till ryske chargé d’affaires i Madrid 14/26
december 1822 (Martens-Saalfeld: Nouveau Recueil VI, 1,
188). Som bekant, hade spaniorerna under Riego rest
sig den 1 januari 1820 och proklamerat 1812 års
konstitution, hvilken konung Ferdinand VII fann sig föranlåten
att underteckna och besvärja. Men han tänkte naturligtvis
ej att hålla sin ed, och hans höga kusiner ville ej heller
att han skulle göra det. Man förberedde den väpnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free