Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Flaggfrågan i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
ADOLF HEDIftf
gagnas af norska handelsfartyg å de farvatten, där turkiska
sjöpass icke behöfdes. Detta beslut blef väl ej i
vederbörlig form sanktioneradt, men dock i början af följande
år till efterrättelse utfärdadt. Därjemte blef dels genom
resolution den 7 mars 1815 bestämdt, att båda rikenas
örlogsflagga skulle vara den svenska med tillägg af de
norska färgerna i öfversta hörnet; dels genom resolution
den 24 maj 1815 norska fartyg tillåtet att begagna svensk
flagga, mot det att Norge lämnade ett årligt bidrag till
den tribut, som Sverige hade att erlägga till de
hedervärda sjöröfvarestaterna på nordafrikanska kusten, hvilka
ej kände och erkände den norska flaggan; dels genom
resolution den 26 oktober 1818 medgifvet att den i
resolutionen af den 7 mars 1815 bestämda »unionsflaggan» finge
(med iakttagande af vanlig skillnad mellan örlogs- och
handelsflagga) af norske fartygsbefälhafvare begagnas å
alla farvatten. Efter 1818 års resolution var ställningen
följande: båda rikenas örlogsflagga var den svenska med
någon tillsats af hvitt och rödt; denna s. k. unionsflagga
fick å norska handelsfartyg begagnas hvar som helst;
alternativt kunde de å längre farvatten begagna den svenska
och å kortare farvatten den norska flaggan (den modifierade
Dannebrog).
Under sådana förhållanden var det stortinget 1821
ville, i enlighet med grundlagens § 111, genom lag ordna
landets handelsflagga. Det beslut, som 1893 års storting
fattat och innevarande års storting upprepat — det vill
säga »det rene Flaga, utan unionsmärke — är enahanda
med det beslut, som fattades af 1821 års storting.
Carl Johan meddelade ej formlig sanktion å 1821
års stortings beslut; han ville göra gällande att ärendet
hörde under konungamaktens prerogativ. Men i sak gick
han stortinget till mötes så till vida, att han genom
resolution af den 13 juli 1821 medgaf att den af stortinget
beslutade handelsflaggan — det är just den flagga som
det nu åter är fråga om att lagfästa — finge begagnas
å farvatten hitom Finisterre. Faktiskt var således »det
rene Flag» af Carl Johan stadfäst, dock tills vidare (för
barbareskernas skull) blott å kortare farvatten. Likaså
ägde svenska fartyg att hitom Finisterre begagna den
svenska flaggan sådan hon var före föreningen med Norge.
Men bortom Finisterre skulle båda rikenas handelsfartyg
föra den s. k. unionsflaggan, det vill säga — med
iakttagande af skillnaden mellan örlogsflagga och handelsflagga
— den påbjudna unions-örlogsflaggan, som i verkligheten
intet annat var än svenska flaggan med förutnämnda lilla
tillägg af norska färger. Skälet till detta förbud för
norska fartyg att bortom Finisterre begagna 1821 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
