Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sätoflamålet
gemensamt möte vid Sätofta — Emil Kléens hembygd i
Ring-sjötrakten -— och Danielsson, som var huvudtalaren, begagnade
tillfället att för mötesdeltagarne klargöra det meningslösa i att
i våra dagar söka göra våldsamma revolter efter gamla tiders
mönster — revolter, som ute på landet visserligen kunde
krönas av en tillfällig framgång, men dock snart komme att
förkvävas av militären. Med sin böjelse för att med drastiska
exempel belysa en uttalad sats yttrade Danielsson vidare, att
de nu församlade massorna naturligtvis skulle kunna iscensätta
en revoltmässig aktion, plundra närliggande gårdar, hänga
länsmannen o. s. v., men att ett sådant anlopp efter ett par
timmar skulle vara kvävt i blod och redan av detta skäl
fullkomligt vanvettigt o. s. v. Senare på dagen uppstod i utkanten
av mötesplatsen ett litet uppträde, varvid en av
kronobetjä-ningen blev utsatt för ett mycket lindrigt våld av tvänne
bråk-makare, som dock med tillhjälp av arbetarnes egna
ordningsmän då hastigt blevo oskadliggjorda. För vederbörande var
detta emellertid tillräcklig grund för att starta ett nytt åtal,
och den 6 oktober var Danielsson instämd till Hörby
häradsrätt såsom anklagad för att ha uppmanat till våld mot
krono-betjäningen.
När målet förevar, hade Danielsson som vittnen instämt
dåvarande redaktionssekreteraren i »Folkets tidning», redaktör
John Möller samt den som skriver dessa rader, och vi båda,
som närvarit vid mötet i Sätofta och följt D:s anförande med
stor uppmärksamhet, kunde på ed intyga, att föredraget långt
ifrån att ha uppmanat till våld av något slag, tvärtom utgjort
en nedgörande kritik av den från vissa håll rekommenderade
våldstaktiken. Vår utsago bestyrktes på denna punkt även av
Danielssons övriga vittnen, cigarrarbetarne P. Persson och
Wihlborg, vilka dessutom intygade att de ifrågavarande
bråkma-karne ej tillhörde organisationen och troligen ej ens hört
Danielssons anförande. På åklagarens sida mötte en förvaltare,
vars i förstone skenbart graverande vittnesmål genom Da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
