Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressen, som i motsats till den s. k. större
diskussionsför-eningen, där professorer och docenter diskuterade varjehanda
ofarliga spörsmål, kallade sig L. D. F. (lilla
diskussionsför-eningen). Den lilla klubbens enda livstecken utåt var en
skämttidning, som utgavs varje år på föreningens högtidsdag, den
10 april, och döpts till »Den unge gubben». Under läsåret
1887 höll emellertid föreningen på att pratas ihjäl av några
snusande, nu avlidna smålänningar, som invalts i misshugg, och
för att bli kvitt dessa element beslöto de ledande själarna att
bilda en ny förening, som i hastigheten — på förslag av den
likaledes avlidne Kiplingöversättaren Hans Cavallin — och
endast provisoriskt fick skämttidningens namn, Den Unge Gubben.
Denna olycksaliga benämning fastnade emellertid, och när efter
D. U. G:s avsomnande en annan förening i samma syfte
nybildades (hösten 1896), valde man av någon slags malplacerad
pietet för det förflutna det ävenledes skäligen meningslösa
namnet D. Y. G. (Den Yngre Gubben). Åttiotalets D. U. G.
kastade emellertid snart nog de litterära traditionerna över
bord och blev, efter Verdandis mönster, en radikal
diskussions-förening, vars ledande själar voro Adolf Strömstedt (numera
läkare i Göteborg), Paul Rosenius, Alfred Petrén
(hospitalsläkare), Karl Petrén (professor), Elis Strömgren (professor),
K. A. Wahlstein (*f-), Gunnar Andersson (lektor vid
skogsinstitutet) m. fl. Bland dessa unga radikaler var doktor
Rosenius den, som eftertryckligast hävdade nödvändigheten att
träda i direkt förbindelse med den svenska socialdemokratin,
och det beslöts till att börja med att söka få i gång en
diskussion, där Danielsson kunde få tillfälle att ta nappatag med de
akademiska fäderna. Man vände sig därför till den s. k. större
diskussionsföreningen, som på sista åren inficierats med
radikala element ända därhän att styrelsen vid denna tidpunkt
utgjordes av professor Ribbing, domprosten Eklund, Fakir
Falstaff, amanuensen Lidforss samt en stud. Gustafsson, och på
förslag av denna styrelse beslöt även föreningen att inbjuda re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
