- Project Runeberg -  Urval av Axel Danielssons skrifter /
LVI

(1908) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på, hur allt går Branting väl i händer och allt bär emot för
mig. Han firas nu högt, och det med rätta. Well, dobbelju,
men vad landvinningar åt socialdemokratin beträffar så vet jag
vem man icke borde glömma. Det är emellertid så nu, man
håller på att glömma mig och jag genomlever icke dessa tre
år utan att någon förändring sker i mitt sorgliga läge.

— — — — —

                                                                                Din Axel.»

I ett brev av något senare datum (14 okt. 1896) heter det:

        »Älskade Elma!

Du väntar väl ivrigt på brev. Jag har sedan i fredags varit
sjuk, mycket sjuk både till kropp och själ, så att jag varken
kunnat det ena eller andra, icke ens sova. Så länge du
vistades här, var jag ganska duktig, men mitt goda humör försvann
med dig. Jag känner mig så förfärligt olycklig där jag nu
sitter alldeles ensam i Folkets hus. Lägga mig törs jag knappt,
ty jag får inte sova och mina tankar utgöra ett mycket ruskigt
sällskap.

— — —

Jag behövde dig så väl nu. T. o. m. din träta är ljuvlig i
jämförelse med denna hiskliga ensamhet. — — —

                                                                                Axel.»

Med dessa aktstycken för ögonen kan man förstå, vilken
värld av lidande och grämelse, som ligger bakom den manliga
självbekännelse Danielsson sommaren 1897 avlagt i sitt tal vid
Arbetets tioårsjubileum:

»Men det var fråga om det som jag nu önskar mig på
jubileumsdagen. Jag önskar att allt det stora och mäktiga som
hänt, må ha hänt, allt som förändrat sig på samhällets djup
må vara förändrat så som det skett, men att jag själv vore
till mitt sinne alldeles oförändrad. Vad jag då skulle jubilera.
Men något sådant har ännu ej hänt någon människa. De som
kunna skryta av sin själs ungdom på sena ålderdomen äro
sådana som ingenting gjort. Allt verk kräver sina offer och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:35:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adurval/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free