Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7\öslångaepisoden
han åter upp och blev för en stund densamme som i kraftens
dagar. Och som i forna tider satt man åter och lyssnade glatt
till hans originella syn på tingen, hans träffsäkra paradoxer
och hans älskvärt burschikosa humor.
Bland mina minnen från Röstånga finns det en sådan
sensommarnatt, som jag aldrig glömmer. Dagen hade varit trist
och mulen, och jag hade gjort en lång vandring i ett rykande
grått töcken, halvt regn, halvt dimma, på en landsväg, som ett
långt stycke bar uppför och i en vid båge försvann in i dimman;
och uppför vägen, som på båda sidor omgavs av stupande
diken, gingo sida vid sida tre böjda män, uppför backen, rakt
in i dimman.
Då slog det mig: är icke detta en symbol av livet när det
går som bäst: en vandring uppåt, genom ett grått landskap
rakt in i dimman.
Men på kvällen, när jag åter satt på verandan i Röstånga,
tycktes mig livsaspekten en annan. Sensommarmörkret hade
redan sänkt sig över näjden, biåsvart och ogenomträngligt, och
luften var så stilla, att ljuset endast fladdrade svagt på vårt
bord. Och mot den kolmörka bakgrunden såg jag Axel
Danielssons härjade ansikte, inramat av en svart lejonman, lysande
av själ och eld, och ett ögonblick väcktes den tanken till liv:
är icke även detta en symbol av livet — en hög och härjad
ljusgestalt, framsprungen ur ett kolsvart, ruvande mörker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
