Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tzftermälet i pressen
Den borgerliga pressen, som så länge Danielsson levde över
hela linjen smädat eller ignorerat honom, fick nu, när han var
död, plötsligt upp ögonen för vilken förträfflig man han i själva
verket varit. Man parfymerade hans minne ända till liberal
salongsmässighet, och i den konservativa pressen gick man ännu
längre i ädelmod: hr Leonard Ljunglund, som på sin tid i
egenskap av hädelsevittne medverkat till Danielssons
inspärrning å Malmö cellfängelse, förklarade nu att »det var en
motståndare, mot vilken man kände sig stolt att strida».
Bland den liberala pressens sympatiska nekrologer fanns det
utan tvivel en och annan, som var ärligt menad; men för övrigt
begagnade den borgerliga pressen Danielssons frånfälle dels
för att göra de mest gemena och klumpiga anfall mot Hjalmar
Branting, dels för att anfalla den sydsvenska socialdemokratin
för den otacksamhet, som Danielsson förmenades ha rönt från
sitt parti. Anfallen mot Branting voro för råa och för dumma
för att vinna gehör, men däremot händer det stundom än i
dag, att partiets otacksamhet mot Danielsson göres till
föremål för bittert klander. De som föra detta tal äro antingen
reaktionära hycklare, som på detta sätt vilja väcka stämning
mot socialdemokratin, eller också naiva optimister, som tro att
förtjänstens belöning här i livet är regel och motsatsen
undantag. Detta är ett stort misstag. Det är visserligen sant, att
den som målmedvetet lägger an på att mot sin person inrikta
sina medmänniskors tacksamhet och sympati, i regeln även
lyckas häri, därest han ej är alltför dum; det gäller blott att
vara verksam så att det syns och ädel i rätta ögonblicket och
att för övrigt kunna anpassa sig efter de ideal, som
majoriteten redan famlar efter. Men den, vilken i likhet med Axel
Danielsson fullkomligt oegennyttigt ställer sig i de goda
makternas tjänst och gör sin vackra gärning utan spår av tanke på
någon tack, han får ej heller någon tack — det är världens
logiskt riktiga gång och att lamentera över den saken är lönlöst.
Betraktad från denna synpunkt, som är den enda riktiga här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
