Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allt fantastiskt var honom fjärran. Det är självklart, att
Caesar var en lidelsefull man, ty utan lidelse finns det ingen
genialitet, men hans lidelse var aldrig mäktigare än han själv.
Han hade haft sin ungdom, och sånger, kärlek och vin hade
även i levande livet dragit in i hans sinne; men de trängde
dock aldrig fram till den innersta kärnan i hans väsen. — Caesar
var alltigenom realist och förståndsmänniska; och vad han grep
sig an med och brakte till stånd, det var genomträngt och
buret av den geniala nykterhet, som betecknar hans innersta
egendomlighet. Det var denna, som han hade att tacka för
sin förmåga att ostörd av erinringar och förväntningar leva
energiskt i ögonblicket, att alltid handla med samlad kraft och
ägna sin fulla genialitet även åt ringa och obetydliga värv;
och det var också denna geniala nykterhet, som skänkte honom
den »underbara glättighet», som i onda och goda dagar blev
honom trogen. Men av denna förståndsklarhet kom det sig
också, att Caesar aldrig gjorde sig illusioner med hänsyn till
ödets makt och människans förmåga; för honom var den hulda
slöja lyfrad, som annars för människor dölja den trånga
räckvidden av hennes handlande. Hur klokt han än lade sina
planer och övertänkte alla möjligheter, den känslan vek dock
aldrig ur hans bröst, att lyckan, det vill säga slumpen, i alla
ting måste göra den bästa delen; och därmed torde det
sammanhänga, att han så ofta bjudit ödet paroli och med
oförvägen likgiltighet åter och återigen satt sin egen person på spel.»
När jag läst om dessa rader, slog det mig plötsligt med
ens: detta är ju Hjalmar Branting upp i dagen, han och ingen
annan!
Jag har gjort denna lilla utvikning från ämnet, därför att
jämförelsen ofta är ett förträffligt medel att få fram dagrar
och konturer, som annars bleve otydliga och dunkla, och
därför att Hjalmar Brantings bild, både genom kontraster och
överensstämmande drag, torde vara den för detta ändamål
lämpligaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
