Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blicken, då endast ett mycket känsligt öga kan spåra den
för-vårsstämning, som i vår tid vilar över denna folkklass. Men
den som lärt känna det arbetande folket från dess bästa sida,
han vet också att de tänkande proletärerna besjälas av ett
helt annat intresse för framtiden, en helt annan tro på
framtiden än de härskande klasserna; det råder bland dem en
slags nybyggarstämning, där finns en skaparlust, en
nydanings-ande som fullkomligt saknas hos de rika och rättskaffna. Det
var detta perspektiv av obruten mark med ändlöst blånande
utvecklingsmöjligheter som trots all skepsis ut i det sista bar
upp Axel Danielssons tro på proletariatet.
En absolut skeptiker var däremot Danielsson på det
religiösa området. Liksom H0ffding och andra utvecklingsfilosofer
såg han det ondas väsen däri, att man kvarstår på ett lägre
utvecklingsstadium, sedan man blivit medveten om ett högre;
och efter som kristendomen i hans ögon representerade ett
längesedan överståndet utvecklingsstadium, vid vilket de
maktägande med prästerskapets hjälp söka hålla kvar det slavande
proletariatet, så hatade han prästerna så som den högsinte
avskyr lågheten. Men i kristendomen själv såg han en på sitt
sätt intressant och ärevördig mumie, och efter som han visste,
att en känslas värde icke beror enbart på dess föremål, utan
på en mängd andra faktorer, så manade han redan på den tid
han som hädare satt inspärrad på Malmö cellfängelse sina
partivänner att respektera de religiösa känslorna hos de
troende kristna, när de kommo från ett ärligt och uppriktigt
hjärta. Han kunde härvidlag vara så mycket mera böjd för
förståelse, som han själv i utpräglad grad ägde det metafysiska
behov, som utmärker den germanska naturen, så snart den
arbetat sig upp till en viss kulturnivå. Han hade väl, som de
flesta begåvade ungdomar, vilkas »ton»-år inföllo på åttiotalet,
haft en period, då han svor på den Biichnerska materialismen,
och trodde anden vara en forforescens hos de eviga atomerna,
som rekylerade i det oändliga rummet; men redan i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
