Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han gjort bekantskap med kunskapsteoretiska problem
och i fängelset hade Kants förnuftskritik hört till de verk, som
i främsta rummet lagt beslag på hans intresse. Han kom som
så många andra tänkande nutidsmänniskor väl aldrig längre än
till att se problem, där trossen och parvenyerna se solklara
sanningar, och gent emot livets gåta, som ligger badande i
ljus både för den kristne och för materialisten, behöll han
under hela sin levnad »das vornehme Nichtverstehen», det
förnäma icke-förstående, som filosofen Mach påstår vara den
verkliga begåvningens adelsmärke. Det är för övrigt
betecknande nog, att den sista bok han skaffade sig i livet, i
Elsterberg, några dagar innan han dog, var Kants »Kritik der
reinen Yernuft».
Detta krav på djupare sanning kunde Danielsson aldrig
uppge, och det var till en viss grad detta som brakte honom
i harnesk mot Sverges skönlitteratur på åttio- och nittiotalet.
Liksom han ringaktade Verdandi för dess inskränkt borgerliga
vyer, så stod han även skeptisk mot de litterära
himlastor-mare, som på åttiotalet drogo i fäjd för den fria tanken, den
fria kärleken, det fria folket, den fria personligheten, men som
under kampen för dessa härliga ting själva togo sig den
friheten att icke se att deras predikan på sin höjd kunde ha
något intresse för den tiondedel av befolkningen, som var
ekonomiskt oberoende. Och när sedan Brändes lyfte sitt
pekfinger mot Nietzsche, fick man se, hur hela den folkligt
demokratiska stämningen var som bortblåst ur den forna
åttio-talslitteraturen, och det unga Sverge förvandlat till en samling
intelligensaristokrater, som gå i kloster vid Gustav III:s hov,
eller slå på lutan i pigromantikens månsken. Danielsson har
i »Zarathustra och hans apa» träffande karaktäriserat denna
åttiotalslitteratörernas ryggradslöshet, som så illa harmoniserade
med de heroiska laterna vid starten; och när sedan
Heiden-stam, vars lyrik och skönlitterära produktion överhuvud
Danielsson uppriktigt beundrade, på hösten 1897 bröt fram med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
