Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\araktärislik
uttalade detta. På samma sätt var han under alla skiften en
lidelsefull beundrare av Fröding, hvars lyrik han gerna höjde
till skyarne på bekostnad av »den moderna nervpoesien»,
varmed han i främsta rummet åsyftade Ola Hanssons
diktning, vilken han som uppsvensk kraftnatur ej förstod, eller
kanske rättare aldrig givit sig tid att förstå. Näst Fröding
var av Sverges skalder Runeberg den som han mest höll av,
och Fänrik Ståls Sägner, detta vackra äreminne över manliga
dygder, var för honom en slags andaktsbok, ur vilken han
gärna läste högt, när han kände sig säker på sin
omgivning. Men liksom Bismarck som förströelselektyr mellan
världspolitikens enerverande bestyr med förkärlek läste Julius Stindes
»Fru Buchholtz», så stack Danielsson ännu på gamla dar
emellan med Dumas »De tre musketörerna» och »Greven av
Montecristo»; det var den gamla äventyrslustan, som ännu
satt kvar i kroppen på honom, sedan all socialpolitisk
romantik för länge sedan dunstat bort.
Hans egen litterära produktion fick aldrig den utformning,
han själv drömt om, helt enkelt därför, att han under den
produktiva perioden fullkomligt saknade den ro, som fordras
för varje större litterärt arbete. Detta grämde honom djupt,
och just känslan av att känna sin kraft splittras på tusen
efe-mera dagsbestyr var en av orsakerna till den disharmoni, som
allt mer tog överhand i hans själ. Men man behöver endast
läsa den lilla skissen »När kungen kom» för att känna igen
den litterära talangen i dess mest fruktbara form, fast
journalistiken blev det fält, där denna talang så gott som uteslutande
kom till användning.
Men som journalist och agitator hade han i detta
konst-närskynne ett andligt källsprång, som gav hans framställning
på en gång livets friskhet och diktens glans. Han hade
arkitektens sinne för det monumentala, fantasimänniskans rikedom
på infall och därjämte den intellektuella kraftnaturens sinne
för brutalitetens estetik; och därför blev han den oförlikne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
