Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
puritan, lika visst var han ingen erotisk sportsman, och om
han också mer än de flesta prövat kärlekens lust och kval,
så höll han dock alltid sin blick riktad på idéernas värld som
en högre makt, mera dyrkansvärd än den havskumsborna
Afrodite.
Denna i livets hårda duster stålsatta idealism var ett av de
mest utpräglade dragen i Danielssons personlighet. Jag minns
huru jag en gång, mera som psykologiskt kuriosum, omnämde
mina trots-allt-sympatier för en gammal vän, som från att ha
varit deciderad ateist plötsligt slagit en kullerbytta in på den
prästerliga banan, och hur Danielsson avbröt mina utläggningar
med att yttra: »Ja, det där är mycket bra, men högt över
allt sådant där svävar idéernas värld, som ej beröres av
personliga sympatier och dylika småsaker». Detta yttrande
var helt visst ett korrekt uttryck för Danielssons teoretiska
uppfattningav saken. Men säkert är också att ingen kunde vara en
trofastare vän, ingen en mer uppoffrande kamrat än Axel
Danielsson. Och den vänskap han skänkte den som vunnit hans
förtroende och sympati, ägde en så kärnfrisk bärkraft därför att
den var grundad på den intuitiva känslighet, varmed han
uppfattade de olika individualiternas kynne. Han, som med större
skäl än de flesta kunde säga, att intet mänskligt var honom
främmande, ägde även geniets slagruta när det gällde att
upptäcka det sant mänskliga som ofta döljer sig under en löjlig
eller frånstötande yta. Utan tvivel är detta delvis grunden till
den fascinerande dragningskraft, han som enskild person
utövade på alla ofördärvade sinnen, som kommo i hans närhet.
Måhända var grunden härtill även den att han mera än de
flesta var svensk i tanke och i hjärta. Han ägde det germanska
känslodjup, den flärdfria högsinthet, den öppna ridderlighet,
som utmärker den svenska folktypen i dess högsta och renaste
form, och han hade även ett stänk av den hetsiga brutalitet
som slumrar och så lätt väckes i den svenska folksjälen.
Han ägde även svenskens fel och ett av dessa fel medverkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
