Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ogift och undervisade sex timmar om dagen i en skola.
] brevet hade hon utvecklat en ogift och hopplös kvinnas
hypokondriskt-pessimistiska livsåskådning — ett hopkok av
dock-hemsrepresentationer, bleksot, ekonomiska bekymmer och
ensamhet. Hon själv kallade det den vetenskapliga pessimismen,
som det blivit ett djupt, oavvisligt behov för det yngre släktet
att bekänna som livstro.
När mannen, samma dag brevet anlände och lästes, kom
hem till middagen, fann han sin fru nervös och retlig med en
nyuppslagen eau de cologne-flaska i handen. Han visste icke
vad som hänt, men anade att någonting var på tok och
beslöt efter en kort strid att icke göra något vansinnigt knäfall
och stamma ängsliga frågor efter hennes hälsa. Antingen var
hon frisk och bara sjåpades eller också var hon sjuk, och då
var det hennes eget fel, eftersom hon icke arbetade utan satt
och var melankolisk strax före midsommar. Arbetet var hans
livstro, han arbetade icke av någon tung plikt, utan emedan
han mådde väl av att ligga på en soffa och känna sina lemmar
värka efter ett gott mål mat. Därför var han även gourmand,
vilket hans fru fann asvkyvärt, sedan hon börjat svärma för
den nye pastorn, som under sin studietid i Upsala levt av ett
kvarter blåsur mjölk och några härskna skorpor om dagen.
Och där hon nu satt och såg sin man stiga in, brunstekt och
drypande av svett, kom det plötsligt för henne, att mellan dem,
som förenades av ett heligt äktenskapslöfte, fanns en djup
avgrund, som skilde dem åt: han var optimist och hon . . .
började nu känna sig dragen till den vetenskapliga
pessimismen.
] dag isynnerhet stack hans optimism fram, emedan det var
mitt uppe i höslåttern och han varit ute bland sitt folk sedan
soluppgången. Han kände sig därför sugande hungrig, och
när man är hungrig, är man icke olycklig, om man har mat
att äta. På bordet stodo dessutom hans favoriträtter: gödkalv
med sparris och blomkål. Därför blev han ännu fryntligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
