- Project Runeberg -  Urval av Axel Danielssons skrifter /
22

(1908) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han slängde sin calabresare ifrån sig på en stol som han
brukade och tömde i blinken en butelj öl.

God middag, hustru! varför ser du så tråkig ut? Tycker
du inte att livet är härligt?

Nej, det tycker jag inte, men jag kan mycket väl
föreställa mig, att det måste vara så för dussinmänniskorna . . .
för dem, som icke fått några illusioner krossade.

Dussinmänniskor . . . illusioner . . . det var fula ord!
Var har du fått dem ifrån?

Frun tog sig en dosis parfym, medan mannen satte sig till
bords.

Skall du inte äta? Eller är det bara dussinmänniskorna
som ha aptit också?

Hon kände sig sårad och gav honom en mörk blick. Han
blev het.

— Säg mig någon illusion, som du fått krossad!

Hela vårt äktenskap är en illusion, sade hon med dystert
allvar. Var är nu vår kärlek, var är lyckan, som vi drömde
om, innan vi blevo gifta?

— Vi ha två barn, och vi ha haft mycket roligt ihop!

Men inte så roligt, som vi väntade.

Jag väntade mig icke något mera, än jag redan fått.

Men jag!

— Det var dumt gjort av dig.

Han lade för sig en saftig gödkalvsbringa, som han åt upp
under tystnad. Frun satt hela tiden lika stum och såg på hur
hans glupskhet tycktes stiga med varje bit. Hans aptit
förargade henne, hon kände på sig, att han njöt, när han åt,
vilket hon icke gjort på länge. När han slutat och med
förnöjd min putsade sina mustascher, kunde hon icke hjälpa, att
det kom en hel del bitterhet i hennes ord.

Vad hade du då väntat dig av livet?

Sparris och blomkål, min vän! God mat. En mjuk soffa.
Och vackert väder för årsväxten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adurval/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free