Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionsvillkoren, varunder en individ lever, som giver riktning åt
hans tankar om den bästa formen för mänskligt samliv. Den
författare vi här ha att göra med representerar icke — så
»radikal» och »folklig» och »demokratisk» han än må vara
den möderne lönarbetarens klass. Och även då han själv vill det
och talar i arbetarens namn, anlägger han icke arbetarens utan
en annans klassynpunkt. »Penningväldet» är en klart,
omsorgsfullt skriven bok om våra samhällsförhållanden, sådana dessa
te sig för den intelligente hantverksmästaren, skolläraren,
kryddkrämaren och bonden, med ett ord för den med
ekonomiska svårigheter kämpande och på samhällsreformer
väntande medelklassen. För denna klass och dess önskningar är
Svenssons arbete ett korrekt uttryck, och skall därför komma
att bli av intresse för den, som i framtiden vill besvära sig
med att skriva svensk kulturhistoria.
Medelklassen ser i allmänhet våra dagars »penningvälde» an
med lika mycken bitter fientlighet som arbetaren. Och så länge
arbetaren ej är tillräckligt uppfostrad av den moderna
industrin, går hans drömmar och önskningar i samma riktning som
den mindre mästarens. Men detta förhållande varar ej länge.
Arbetaren blir socialist, men hantverksmästaren och bonden
bli egendomsfanatici, för vilka privategendomen är en så mycket
heligare dogm som de egentligen ingen privategendom hava.
1 full samklang med detta medelklassens känslo- och
tänkesätt, vänder sig nu Svensson mot socialismen och
kommunismen till privategendomens försvar. Hans program är i korthet
följande: Genom att borttaga arvsrätten till produktionsmedlen
skall penningväldet störta och produktionsmedlen fördelas mera
rättvist, så att varje arbetare kan bliva kapitalist i smått. Målet
är för Svensson alla samhällets medlemmar kapitalister, för
socialismen— samhället ende kapitalisten. Vem av de båda har rätt
torde vara givet på förhand, men icke desto mindre skall
jag underkasta Axel Svenssons »samhällsreform» en grundlig
kritik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
