Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verkmästaren skrattade på sitt giftiga sätt åt sin kvickhet,
och Petter Slipare instämde, emedan han visste, att det
smickrade förmannen. Larsson avlägsnade sig utan att denna gång
ge svar på tal. Han kunde dock icke låta bli att stanna och
kasta en sista blick på smärgelskivan och den gamle fånen
bredvid henne det föreföll honom, som om han med säkerhet
visste, att en olycka skulle hända just i dag. Petter lade
obekymrat på remmen och satte skivan i gång. Därefter tog han
på sig de blå glasögonen och började sitt arbete, och borta
från pelaren, där Larsson stannat, hörde han snart det
egendomliga, skärande ljudet och såg en kvast av sprakande violetta,
gula, blå och röda gnistor stå ut som en kometsvans från
smärgelskivan.
Hela denna förmiddag var Larsson vid ett nervöst och oroligt
lynne och såg oupphörligt på sin klocka, liksom han väntat på
något. Framemot middagstiden hördes en skarp knall utifrån
den yttre verkstaden, och alla arbetarna rusade dit. Endast
Larsson gjorde sig icke bråttom, ty han visste vad som hänt.
När han kom fram till Petters smärgelskiva, var gubben redan
död, och hela verkstadens arbetslag stod samlat i mållös
bestörtning. Gamle Petter hade man lagt upp på en bänk. Jcke
så mycket som en ryckning i ansiktet förrådde att han nyss
levat. Vid ena tinningen gapade ett stort krossår, varur blod,
blandat med hjärnsubstans, forsade ut. Näsan var avsliten, likaså
köttet på ena kindbenet, och smärgelskivor hade sargat även
halsen. Det syntes, att explosionen inträffat i ett ögonblick,
då Petter vänt sig utåt verkstaden. Någon annan hade
lyckligtvis icke varit i närheten.
Arbetarna sågo frågande på varandra. Hur hade detta
tillgått? Vems var felet? Skulle det icke kunnat förebyggas? Men
ingen vågade säga något, ty verkmästaren stod mitt ibland dem,
synbarligen lika upprörd som arbetarna. Man uppmanade
varandra med blickar och miner att sjunga ut, man knuffade
varandra och beskyllde varandra för feghet, men ordet, som ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
