Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het i att slingra sig fram utan att törna emot varandra. Mellan
nio och tio inträder strömmaximum, feberkrisen. Vid
middagstiden är det jämn upp- och nedström.
Men mitt upp i strömmen ser man understundom en individ
eller par, som bli efter. 1 stället för att draga honom med
bryter sig strömmen omkring honom som vattnet kring ett
brokar. Han här sina ögon på trottoarstenen eller skyggt irrande
från individ till individ och skjuter rygg liksom han var rädd
att bli omkullränd. Men det riskerar han icke, ty man viker
försiktigt förbi honom av samma instinktmässiga känsla, som en
anfallskolonn om möjligt icke trampa sönder de fallna
kamraterna. Dessa enstaka figurer, som treva sig fram längs husraderna
och egentligen icke tillhöra strömmen, äro de undergångna
arterna, de redlösa vraken på detta vredgade, skummande hav,
som kallas kamp för tillvaron. Man ser dem en tid driva
omkring på vägarna, kämpande mot Darwins lag, som verkar
obarmhärtigt som tyngdlagen. De äro dömda att sjunka till
botten och förbruka onödigtvis mänsklig kraft på att söka hålla
sig uppe.
Kakelugnsmakare Olsson höll sig ännu med i den tidiga
ar-betarströmmen, ehuru knäna började skälva och flammorna på
kinderna blevo allt hetare. Han bodde i Södra
Stadsträdgårds-gatan och hade för tillfället sitt bygge uppe på norr.
Men det var nu förbi med honom. Han hade magrat
ytterligare ett halvt pund sista året och kunde inte längre arbeta
mer än hälften så intensivt som förr. Hyn blev mässingsgul
med ärglika fläckar under ögonen och kring näsroten. När han
hostade lät det som ett ihåligt rytande. Mellan varannan sten
han satte in måste han vila sig, knäna och händerna skälvde
som om han haft frossa, och då nordanvinden gjorde en
il-ning genom bygget, trängde tjutande in i vartenda hål och
anföll den förfrusne kakelugnsmakaren från alla sidor, kände
han ryggen dra ihop sig som bränt läder, och han måste lägga
ifrån sig sleven och hammaren, medan han skälvde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
