Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall genast svara oss, att därmed menar man den ostörda
rättigheten för en handfull personer, som på något sätt
kommit i besittning av pängar, att förena sig till ett bolag, låta
bygga en fabrik och exploatera mänsklig arbetskraft.
Rättigheten för dessa personer att göra intet — åtminstone intet
nyttigt — men ändå ha det ojämförligt bättre än andra, som
göra allt. Detta är den individuella fabrikantfriheten, för vilken
man på goda skäl blir så orolig, så snart det är fråga om
socialismen.
För mycket länge sedan — långt innan vi fingo både
kristendom och fabriker — levde en man vid namn Platon, även
han en stor talare, ehuru numera överglänst av sådana lysande
ora-torcr som herr Herslow. Han var illa ansedd under största delen
av sitt liv och blev till och med såld som slav — så djupt
»avskydde» den tidens härskande partier hans idéer, vilka
voro fullständigt kommunistiska. Denne Platon, forntidens störste
tänkare, utkastade i sin bok om staten en plan till
samhällsordning, som socialismens motståndare i våra dagar borde
taga kännedom om, ty den innehåller många förträffliga saker
bland annat även en definition av den personliga friheten
sådan en av mänsklighetens visaste män tänkt den. Friheten,
lärde Platon, bör ej bestå i rätten att sälja, utplundra och
förtrycka sin nästa, utan i rätten för varje individ att under
samhällets skydd få utveckla sina anlag —- sina goda och för
samhället ändamålsenliga anlag nämligen, ty om jag t. ex. har
anlag för lättja och dagdriveri, så bör detta anlag icke
utvecklas utan utrotas. Och Platons nyssnämnda arbete om staten
var ingenting annat än en tillämpning av denna stora
grundsats, som alltjämt sedan inför filosoferna gällt som frihetens
sanna väsen.
Att hr Herslow skänker sin djupa »avsky» åt en
samhällsordning, som har samma tanke till sin kärna, är visserligen
mycket ledsamt för våra . store tänkare, både de döde och ännu
Jevande, men det bör inte skrämma oss. Vi tro dock mera på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
