Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ytterst tarvliga klädsel och kuvade, nästan ödmjuka
hållning för att icke ge omedelbar anledning till frågan:
— Vad var det för en man?
Arbetaren, som stod bredvid mig, svarade:
— Jo, det var Jönsson!
Jag förstod, att det var en märkvärdighet, eftersom det
ansågs nog att upplysa om, att det var Jönsson. När mötet
avslutats, ‘ sökte jag upp honom i trängseln. Jag fann honom
inuti en cirkel av mötesdeltagare, som bildats omkring honom.
Han bjöd ut broschyrer, som han hade i en läderkappsäck,
och tycktes göra lysande affärer. Då kretsen minskats litet,
gick jag fram till honom och köpte en broschyr.
Vid första anblicken såg han allt annat än intelligent ut.
Han hade ett frånstötande, orakat ansikte och en mun, som
satt på sned och ytterligare vanställdes av ständiga snusflöden
från mungiporna. Underläppen stod ut som på en orangutang,
och allt emellanåt tog han ett tag med tungan för att packa
tillsammans snusdegen, som låg mellan läpparna och tandköttet.
På moralisten, som bortser från det estetiska, skulle han icke
heller gjort något angenämt intryck, ty han lät aldrig folk se
sig i ögonen. Detta kom sig dock icke av någon ondskefull
natur utan av den omständigheten, att hans ena öga blivit
inslaget i ett slagsmål och det andra vindade.
Jag försökte komma i språk med honom, men han intog en
reserverad misstänksam hållning och sköt en skarp blick förbi
mig ur sitt oinslagna öga. Först när han fick veta, att det var
jag, som skulle bli redaktör för den nya arbetartidningen, blev
han meddelsam och öppnade sitt otillgängliga ansikte till ett
fult men ärligt leende. Jag gav honom min adress och bad
honom besöka mig morgonen därpå.
Han kom punktligt. Jag satt vid skrivbordet och hörde
bullret med ett par träskor, som lämnades i förstun. Därpå gled
han ljudlöst in, barfotad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
