Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undan, när han möter en poliskonstapel. Så dumma äro
arbetarna. Om inte nöden hade ont samvete, skulle våra gator
inte vara så tomma och fredliga som de äro under de kalla
vinterdagarna.
Slutligen hade jag min plan klar. Jag höll först några möten
utan polisens vetskap och sökte samla en del av de
arbetslösa. Det lilla jag visste om samhället, försökte jäg lära dem.
Jag sade dem, att det inte var deras fel, att de inte hade
arbete, utan samhällets, och att samhället borde försörja dem.
Då frågade de mig, varför icke samhället gjorde det, och jag
svarade, att det antagligen var därför, att man inte hade reda
på dem, att man inte trodde det fanns någon arbetslöshet. Då
förstodo de mig, och vi beslöto att på något sätt locka fram
de arbetslöse för att visa dem.
Det märkvärdiga hände, att stadens myndigheter inte lade
något hinder i vägen utan tvärt om uppmuntrade mig. Likaså
tidningarna. Jag fick affischer tryckta gratis och
drätselkammaren upplät stadens stora torg till samlingsplats. Så skulle
vi mötas en lördags förmiddag. Kvällen förut blev jag kallad
till samtal med stadsfiskalen, som intresserade sig varmt för
saken och lovade göra allt vad han kunde för de arbetslösa.
Till en början skulle listor för frivilliga bidrag spridas bland
stadens förmögna klasser, därnäst en konsert givas till förmån
för de arbetslösa, och sedermera möjligen även en basar
anordnas. Han hade talat med flera högt uppsatta herrar och
damer, som med mycket deltagande omfattade det oförvållade
armodets lott, ehuru de hittills icke kunnat göra något i större
utsträckning. Men de voro villiga att taga verksamma steg till
nödens avhjälpande, så snart någon bland arbetarna själva kom
dem till mötes.
På lördagsförmiddagen kommo vi. Först hundra, så två, tre
och fyra hundra. Vi blevo tusen, två tusen, ja, herre, vi blevo
till slut tre tusen män, som icke haft arbete sedan första snön
föll. Myndigheterna stodo i början och gapade, detta var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
