- Project Runeberg -  Urval av Axel Danielssons skrifter /
350

(1908) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

underverk för dem, dessa figurer hade de aldrig sett. De
promenerande herrarna och damerna i pälsverk stannade på
trottoaren och betraktade oss nyfiket, men kallt, som om vi
varit av en främmande ras och exponerade till beskådan. Men
ju mer man beskådade oss, desto obehagligare fann man vår
åsyn. Poliskammaren sammanträdde. Man kunde icke uthärda
anblicken av flere tusen par armar, som sträcktes ut efter bröd,
inte med hopknäppta händer utan med knutna nävar. Och
ännu förhatligare blev tavlan, sedan jag från en droska hållit
ett tal, förklarat arbetslösheten vara ett samhällsont och talat
om de arbetslöses rätt. Då blevo vi bortkörda.

— H ur kunde välviljan så där plötsligt förvandlas i raseri?

— Helt enkelt därför, att vi voro så många. Det hade
aldrig varit meningen, att vi skulle utgöra mer än ett par hundra
stycken, som kunde födas av konserter och basarer, och hade
vi icke varit fler, skulle vi gjort nytta, emedan man just gick
och var ängslig över att icke kunna hitta på någon lämplig
förevändning för stora stadshusbasaren detta år, sedan
barnsjukhuset och dövstumskolan och idiothemmet och
soppkok-ningsanstalten voro färdiga. Men nu vågade vi vara lika många
tusen, och dem kunde inga basaröverskott mätta! Och så
talade vi om rättigheter, då vi endast skulle varit stumma
föremål för offentlig välgörenhet.

Verkan av demonstrationen blev tvåfaldig. För min del fick
jag avsked från mitt arbete, förklarades misshaglig och farlig
och ställdes under bevakning av bylingar. För de arbetslöses
räkning förstärkte man ordningspolisen . . .

— Ursäkta, herrn! avbröt han här och vände sig bort för
att ta in färskt snus.

— Sedan sökte jag naturligtvis nytt arbete. När jag då
märkte, att alla dörrar stängts för mig, att alla, som hade mer
än till maten för dagen, betraktade mig som anföraren för ett
rövarband, vilken ville plundra dem, då beslöt jag göra buller
av mig. Jag föresatte mig att åtminstone icke svälta ihjäl med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adurval/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free