Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löpning, hungerpiskan driver alla därtill: föräldrar, man, hustru,
barn. Och därinne finnes ej ett ögonblicks vila! Människan
kopplas vid en maskin, som av en annan människa matas med
bränsle. Ingen rast, ofta icke ens måltider. Äta och arbeta
förvandlar konkurrenskampen’ till en enda akt, liksom maskinen
förtär sitt kol på samma gång den meddelar sin kraft.
Arbetet är en enda oavbruten dödsdans mellan vaggan och graven,
en virvel, som oemotståndligt drager in sina offer och ej släpper
dem förr än de äro förtorkade skelett.
Vi se denna löpning dagligen inför våra ögon. Fäder, som
rusa oss förbi med dödens bekymmer i sin blick, barn som
störta fram för att fylla tomma luckor, mödrar, som ryckas
bort från sitt hem och sina små. Överallt viner hungerpiskan
kring våra öron. Så fort någon stannat för en minut — klatsch.
Så snart någon dignar ned — klatsch klatsch! Och strax
bredvid i de rika kvarteren går en annan människoklass, en annan
ras, helt makligt utan bekymmer, utan brådska, men ändå
välfödd, välklädd, svällande av livslust. Bland dem viner ingen
hungerpiska, dem kittlar inga andra sporrar än
vinningslystnaden och njutningsbegäret.
Dröjer mannen blott en minut för länge hos de sina, vågar
han vila en minut efter det signalen till löpning är given —
klatsch! Sätter sig den utmattade modern en stund vid sitt
sjuka barns läger för att ur sina förtorkade spenar pressa
fram några droppar av sin livskraft i dess mun — klatsch!
Fabrikspipan ljuder. Löpningen börjar på nytt.
Detta är livet. Det är ett slags liv, som ett förvänt
samhälle beskärt den arbetande proletären, ett liv av oupphörlig
kapplöpning utan rast eller halt. Och därför är det
upprörande skådespelet därute på det brännande fältet, med
flämtande, rådbråkade hästar och segerstrålande ryttare, som
mottaga sitt pris av lysande damer, blott en symbol av den
nuvarande mänskliga »ordningen», en förträfflig symbol, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
