Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösheten i tillverkningen förr eller senare skall framkalla starka
rop på trävaruindustrins överflyttning under statens ledning.
Denna riktning hos våra samhällens ekonomiska utveckling är
gemensam för alla storindustrins branscher. Vi minnas huru
gruvarbetarstrejken i Westfalen hos själva Bismarck föranledde
tanken på de stora kolgruvornas inlösen av staten och
bearbetning för dess räkning. Och huru livligt än våra brukspatroner
för närvarande skulle motsätta sig ett förslag att lägga
skogarna och sågverken i statens händer, så kommer dock utan
allt tvivel den tid, då de bliva nödsakade att ändra mening.
Men just därför är det av vikt, att arbetarna på förhand göra
sig klart, vad statsegendom och statstillverkning utan vidare
betyda. De betyda endast bruksadelns förvandling till en rik
och mäktig byråkrati och arbetarnas omvandling till lönslavar
i statens tjänst utan någon genomgripande förändring i deras
sociala ställning. Staten är nämligen den härskande klassens
eget organ, en produkt av dess klassintressen, och blir aldrig
i evighet något annat, förr än en internationel social
omvälvning gjort slut på klassväldet. Den moderna staten eller kronan
var allt ifrån sin uppkomst den naturliga fienden till den gamla
självstyrelsen och det på gemensam besittning av
allmännin-garna grundade folkskapet. Dess egentlige skapare i Sverge,
Gustav Vasa, visade bönderna detta, då han helt simpelt slog
allmänningskogar i mycket stor skala in under kronan.
Sedermera var det på statens maktspråk, som allmänningarna 1689
stympades mellan häraderna, varmed deras karaktär av
folkbesittning gick helt och hållet förlorad. 1 statens tjänstemän
sågo menigheterna från början fiender, vilket bland otaligt
annat bevisas av de ständiga klagomålen från allmogens sida
över jägarkåren och andra skogsstyrelser. Så skola också för
framtiden staten och den egendomslösa massan bilda två
motsatser, som icke kunna försonas. När en gång statsmakten,
d. v. s. bruksaristokratins gemensamma makt, träder emot
arbetarna i stället för den enskilde patronen, så blir det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
