- Project Runeberg -  Urval av Axel Danielssons skrifter /
410

(1908) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beläst i modern litteratur, mycket mer än jag, och skrev själv
i hemlighet vers, som han läste upp för mig under
tysthetslöfte. Hans mönster voro Tegnér och Byron.

»Bliv präst!» sade han ofta.

»Hur fan skulle jag kunna bli präst?»

»Det är så lätt. Och när du väl fått dig ett pastorat, så
sätter du dig och skrattar åt hela världen. Ha vi kanske något
att kämpa för? Giv mig något — ett mål, en fana!»

Nej, det hade vi verkligen inte. Ingenting annat än vår egen
framtid, och den kunde ju bli lysande på prästbanan.

Han skulle ta en examen på hösten och läste mycket flitigt.
Men när vi kommo i slutet av augusti, och studenterna började
anlända flockvis, och de bekanta dumma ansiktena åter började
synas på gatorna, då blev Petter Mosenius svårmod odrägligt.
Nu var också hans ekonomi förtvivlad. Han hade ingenting
annat än skulder och väntade dagligen att bli vräkt ur sin
bostad.

En dag föll livsledan Över honom så starkt, att han skar
ned spjällsnöret och gjorde en snara. Han hängde sig därpå
i en stor spik på väggen och sparkade just undan stolen han
stigit upp på, när det knackade på dörren. Han hörde det
mycket tydligt där han hängde och erinrade sig att han icke
tagit ur nyckeln. Nu hade han bara en önskan, att den
inträdande icke skulle stiga på, åtminstone icke förr än det var
slut. Men dörren gick upp.

Det var värden, som kom in och krävde hyran. Han tog
upp fällkniven och skar med ett enda snitt ned Petter, som
föll livs levande till golvet. Sedan han fått ett par minuter att
hämta sig gav värden luft åt sin förbittring:

»Skäms herrn inte att hänga sig ifrån alla skulder och
bedraga folk! Det kan aldrig bli något annat än bedrägeri. Jag
förbjuder herrn att göra om det där. Betala först och häng
sig sedan!»

När Petter Mosenius berättade mig denna historia, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adurval/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free