Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtminstone av dem, som straffas, ej. —
Jag mins, se’n jag var blott ett barn,
hur skönt det var att komma upp
en lördagsmorgon efter arbetet
till morfars gamla stuga här på branten
och se på lyckligt avstånd föremålet
för mitt brådmogna, stumma hat
och samtidigt min varmblodiga kärlek,
min dyrkan och min enda lidelse.
Mitt hat det gällde dig, du gränslöst snikna,
omättliga bruksaristokrati,
som sitter där och suger samvetslöst
ur piskat mänskokött din näring.
Jag känner dig och hatar dig ännu,
vad kan jag göra för att skada dig?
Och du, som tidigt tog min själ så helt,
vad kan jag göra för att hjälpa dig.
till hämnd en dag på dina fiender,
du kötr, som rör dig där i stilla natten,
halvt medvetslöst och helt förutan hopp,
förutan tanke på ett högre liv,
okunnig om den värld du lever i,
en livlös tråd i händelsernas väv,
ett hårdnat murbruk i vår samhällsbyggnad,
den känslolösa massan uti degeln,
där guldet kokas!
Tcidern:
Ja, så var det förr,
men nu är det helt annorlunda, Mårten.
Du vet, att nya herrar . . .
Sonen:
. nya hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
