- Project Runeberg -  Urval av Axel Danielssons skrifter /
439

(1908) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna, visar man blott sin inskränkthet genom att rycka på
axlarna åt kvinnofrågan. Jag vet också att man brukar fatta
spörsmålet ur den nedlåtande kärlekens och det överlägsna
beskyddets synpunkt. Men detta är lika falskt. Det bör man
låta bli att göra. Kvinnan kan numera endast i romanen kallas
den svagare. 1 livet hotar hon att bli den starkare, ty livet
är en arbetsmarknad, och där segrar svagheten, skröpligheten
och försakelsen. Kvinnan är starkare emedan hon kan hopdraga
sina behov mera än mannen och låta svältpunkten sjunka ett
stycke under mannens. Hon behöver icke mannens ridderliga
beskydd, ty hon är honom överlägsen och slår honom när
hon vill med sin svaghet. Det är han som behöver henne, då
han öppnar sin kamp mot samhället.

Ingenting är skändligare än lönemoralen: att lönen skall följa
självförsakelsen och sparsamheten i deras förmåga att
sammantränga människans behov, utplåna kulturbehoven och avnöta
de naturliga. Ingenting kan vara skändligare än denna
löne-moral, som gör kvinnan till den starkare genom hennes elände,
hennes andliga sammandragningskraft och asketiska styrka. Den
kvinnliga naturens förkrympning måste bli hela
människonaturens, alldenstund kvinnan är modern. Varenda inskränkning,
som kvinnan lyckas göra i sin tillvaro, blir en löpande
skuldsedel genom generationerna. Därför får kvinnofrågan icke längre
vara en specialfråga, utan måste bli den stora humana frågan,
allas fråga, den sociala frågan.

Låt oss en gång bestämma kvinnans verkliga ställning.
Kvin^-nan uppträder som två alldeles skilda sociala typer. Hon är
antingen ogift eller gift. 1 förra fallet står hon som mannens
direkta konkurrent, som hotar honom på närmare eller
fjarmare avstånd. Det enda sättet att slå denna konkurrent är att
taga henne i säng och befrukta henne, d. v. s. tvinga henne
att bli moder. Men därmed är det ingalunda slut på
kvinnofrågan. Tvärtom, nu framträder denna i tillspetsad form. Som
bihang till mannen upphör kvinnan att betraktas som individ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adurval/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free