Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armen, som ville bli huvud
Det var svårt att få Allan vaken på måndagsmorgonen. Han
Siade legat och läst halva natten, till dess lampan druckit upp
all fotogén, och sedan somnat med boken i hand. Nu ringde
stora bruksklockan till arbete, och han måste upp och ut.
Modern skakade liv i honom, gav honom kaffe och fick
honom i väg. Motviljan för arbetet kändes i dag som bly i
fotterna. Han gick tungt och slappt nedför backen till
brädgården och var knappt vaken, när han kom fram.
Allans arbete bestod i att från klockan sex på morgonen
till åtta på kvällen med korta frukost- och middagsraster stå
ute på brädgården och hjälpa till vid sorteringen av bräder.
Han hade sin plats i toppändan av brädhögen, klamparen i
rotändan. Varje bräde skulle vändas och samtidigt läggas upp
på skotet, och sedan hade Allan att med ett stycke rödkrita
rita av, var det skulle kapas, medan klamparen skrev prima,
secunda, tertia eller quarta. Daglönen var 60 öre.
Nu kom klamparen och ryckte Allan ned från brädstapeln,
där han satt sig att sova. Det var en lång, mager karl med
sitt yrke karakteriserat i kroppens proportioner: förlängda
armar med utsvängda armbågar, ryggen i båge, benen skeva
och krokiga. Han var en duktig och ihärdig arbetare, men
icke av naturen, ty han hade varit lat och utsvävande i sin
ungdom, utan emedan han hade hustru och sju barn. Han
skrek därför ständigt på Allan och svor över varje sekund
som gick förlorad. Och när han arbetade skedde det med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
