Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längsta uppsköt med att skriva till sin bror. Först några
månader innan skolan skulle börja lät man honom veta, vad man
hoppades av honom. Brevet var åtföljt av en särskild skrivelse
från Allan, ett slags stilprov, varpå han använt en oändlig tid.
Efter ett par veckor kom svaret. Det innehöll den
upplysningen, att farbrodern råkat i stor förvåning, då han erfor,
att hans bror ansåg honom vara förmögen. Så förhöll det sig
tyvärr icke. Han var bara bergad, hade inte ett öre till
överlopps, så att han varken nu eller framdeles kunde hjälpa Allan
fram på den lärda banan.
— Den snål vargen! bröt Nord ut, sedan han läst brevet
för sin hustru. Men madam Nord sade ingenting, utan vände
sig som vanligt mot spiseln och grät.
När Allan kom hem på kvällen blev han varsamt underrättad
om farbroderns svar. Modern hade fruktat, att han skulle ta
det alltför illa vid sig, men det tycktes icke göra något annat
intryck på honom än att han blev mycket blek och icke kunde
äta någon kvällsvard. Han tog tidigt godnatt och gick upp på
sitt rum, där han kastade sig påklädd i soffan utan att tända ljus.
H an tänkte icke så mycket på det faktum, att hans stora
förhoppningar nu hade ramlat. Det var något annat, som slog
ned i hans hjärna. Han hade nyss läst en besynnerlig bok
om människans ursprung och utveckling. Var det sant vad som
stod i den, skulle Adam och Eva aldrig ha funnits, utan
människorna endast vara civiliserade apor? Men icke nog med det.
Människorna skulle också, om de lade sig vinning, kunna bli
apor igen, och det på betydligt kortare tid än som åtgått att
bli människor. Man behövde till exempel endast se på
klam-paren. Hans krokiga ben med knän, som icke kunde rätas ut,
långa armar, smala panna, stora käkar och ludna händer voro
obestridligen vackra anläggningar tillbaka till urformen. Och
om hans son även fick bli klampare och arten sålunda
bibehålla sig, skulle det icke dröja många generationer förrän den
förlorade länken vore rekonstruerad i levande kött och ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
