Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och såg på min tavla, att jag hörde hur det skvatt och fräste,
när lågorna slogo tillsammans över den syndiga själen.
På den andra sidan av tavlan, längs den smala stigen,
knogade de avmagrade och dåligt klädda dygderna på sina kors
uppför branta bergbackar, där det icke fanns så mycket som
en vattenkiosk att läska sig vid. Men vid toppen av den
brantaste backen låg himmelens port och där stod Sancte Per
och tog med förekommande artighet korset av dygderna
alldeles som man blir befriad från sin överrock, då man
kommer in på snygga ställen.
Denna symboliska framställning har jag sedermera alltjämt
återfunnit i livet som den auktoriserade kristendomens innersta
kärna. Porten till njutningens breda väg bevakas av den
svartklädde prästen, som till det framstörtande proletariatet ropar:
»Håll till höger! Denna väg bär åt fanders!» Och sålunda
har det kommit sig att flertalet människor av fruktan för
svavelsjön går och svälter på den smala vägen och låter ett
fåtal förfoga över den breda vägens njutningar.
Men nere vid vägskillnaden, där mänskligheten startar,
har det kommit ut ett rykte, att slutet på fröjdernas
maka-damiserade väg icke skall vara någon brinnande sjö, utan att
bägge vägarna löpa tillsammans och ända vid samma mål, som
heter död. Att vederlägga rykten är alltid svårt, och att
veder-lägga ett rykte, som bär omkring den enkla sanningen, är
omöjligt. Kristendomen, representerad av svartrocken, kommer
därför här i förlägenhet.
Men jag har hört en svartrock, som räddade sig ur denna
förlägenhet på ett behändigt sätt. Det var en gång i cellen,
när jag satt och spisade frukost under gudstjänsten. Jag hörde
blott dessa ord: »Bland alla de ställen dit djävulen leder
människan, är även fattighuset och fängelset».
Där jag satt, tänkte jag på min gamla tavla. Denne präst,
som predikade om det borttappade fåret och själv var
någonting just i den stilen, hade dock insett, att den uråldriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
