Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Battong och slinkan Justitia
Den 30 juli 1890
Inledning: När vårt lands högsta dömande myndighet i fjor
firade sitt hundraåriga jubileum, yttrade vår oundviklige
kunglige festtalare i ett boströmianskt pratastrunto, att
rättens idé är evig och oföränderlig, emedan den utgår
från den Allvise och Allrättrådige själv. Kungen medgav
visserligen, att den jordiska rättvisan ibland kan vara
svag och felande, men hon vore dock, menade han, ett
uttryck för den gudomliga rätten och därför värd vår
djupa vördnad och, om det behöves, militärens och
polisens kraftiga handräckning.
Så har alltid överklassen vetat att bakom en var av
sina våldsinstitutioner ställa en gud eller i värsta fall en
gudomlig idé. Vad särskilt rättens idé beträffar, så är
den mycket enkel: Sätt ett antal lymlar kring ett bord,
dukat i svart, lägg en bibel mellan dem och kalla dem
bugande »herrar domare» — där han 1 rättens
verkliga idé.
Vår rätt är framför allt polisrätten. För att förklara dess
uppkomst behöva vi emellertid icke Boströmianismen utan
blott en liten lättbegriplig fabel. När vår herre en gång
i tiden hade skapat djuren, hände det att på tillvarons
första glädje följde allmän trötthet. Men det vakande
lejonet störde med sitt rytande sömnen. Då bleve djuren
förbittrade och skickade åsnan bort att tystna lejonet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
