Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rum bland sju ungar och en idiotisk käring, som inte förstår
något annat än narra en laga barn, bland trasor, som äro
rörliga av loppor och vägglöss, i en atmosfär, som stinker
barnlukt och smuts. Vad tror herrn själv?
— Jag medger... men Jönssons hem har väl inte alltid
sett ut på det sättet?
— Nej, det har herrn rätt i. Förr i världen hade jag ganska
snyggt och tyckte inte att min hustru var så svår, men då
var jag också själv ordentlig. Fråga bara mina kamrater från
den tiden, så skall herrn få veta, att jag endast undantagsvis
var full. Eländet började inte förr än jag kastat mig i politiken.
Det sista sade han med kläm, i halvt förebrående ton, i det
han slog sin hand på mitt ben.
— Alltsedan den dagen har jag liksom känt marken glida
undan mina fötter, när jag ville ta ett steg. Då började det
gå utför, först sakta, sedan fortare. Politiken var för mig .. .
ja, vad heter nu den där punkten, där jordens dragningskraft
slutar och månens tar vid? . .. Nå, det gör detsamma, politiken
heter emellertid vändpunkten i mitt liv, och således är jag ett
offer, inte en usling. Den andra stöten nedåt fick jag av herrn.
— Av mig?
— Jo, när herrn skaffade mig platsen, som jag nyss mistat.
Då började egentligen förfallet. Jag fick ledighet att läsa
böcker och tidningar, och dessa förstörde mig. De väckte
törst efter ett bättre och behagligare liv, men när jag kom
hem i min håla och fann hur djupt jag sjunkit ned, började
jag inse, att det var fåfängt... Herrn, ge mig en konjak!
— Nej, i dag är det tomt, Mårten.
— Jag förstår. Farväl då! Men ge mig åtminstone en
femtioöring! Jag vill vara plakat, när bylingarna hugga mig.
Han fick det han begärde, tackade och gick utan några
sentimentaliteter, ehuru han visste lika bra som jag, att vi
aldrig skulle se varandra mera.
Samma dag blev han sent på kvällen utkastad från en krog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
