Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De flesta av den Bergegrenska propagandan smittade säga:
efter socialdemokratin kommer anarkismen; därför må vi
tolerera den. Hur tänka sig då anarkisterna ställningen dagen efter
revolutionen? Just här böra vi klämma efter dem — fast det
kan vara svårt att följa med för sådana, vilka icke hunnit
införliva sig med den socialistiska tankegången — ty på denna
punkt framgår klart att anarkism och socialism icke äro två
olika sidor av samma sak, utan två olika världsåskådningar, vilka
här mötas som fiender.
Anarkismen har stirrat sig blind på första punkten i vår
devis: frihet, och offrar härför en väsentlig sida av socialismen.
När revolutionen ägt rum, arbetarklassen övertagit den
politiska makten, sker detta för alla anarkister icke i syfte att
låta samhället övertaga arbetet och genomföra en systematisk
och enhetlig produktion, utan de lämna alla dessa saker åt de
fria grupperna att efter behag söka reda sig med. Den
organisation av arbetet, den enhet vi sträva efter för att
tillgodogöra oss alla storproduktionens resurser, den vilja de icke
veta av.
Låt oss tänka oss ett anarkistiskt samhälle. Gruppen A gör
kläder och byter bort dem till gruppen B, som gör bröd,
o. s. v. Väl att märka, detta är den förnuftigaste formen av
anarkism, men sedan finns det olika grader av anarkistiskt
vanvett, som mer eller mindre hålla sig till individen i stället
för gruppen. Nåväl, vad har då skett i och med den
anarkistiska anordningen? Jo, vi ha kvar bytet mellan grupperna;
vi ha kvar privategendomen, ty vad annat äro dessa resultater
av gruppernas verksamhet än detsamma som nu aktiebolagens
dividender? Och vi ha vidare kvar anarkin inom produktionen.
Man ser hur litet radikalt anarkismen i själva verket bryter
med det borgerliga samhället; vi socialister veta ju, att just
bytes-pxoczsszn är karaktäristisk för privategendomens samhälle
och att privategendomen uppstått med bytet vid gränsen av
den ursprungliga kommunismens period.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
