Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dolkar, lika gerna kunna vi besluta genast göra revolution*
beväpnade med åsnakindbågar.
Vi borde även till sist se något på anarkismens moral*
Den kritik vi härmed anlägga göres dock naturligtvis icke
från den kälkborgerliga moralens ståndpunkt, vilken vi alla
förakta, utan ur den socialistiska. Man har från anarkistiskt
håll begärt att våra partitidningar skulle förklara stölden
berättigad, när sociala orsaker drevo till den. Antag om att
kongressen beslutat så. En agitator hade kommit ut i landet
och sagt: detta samhälle är orättfärdigt, ty en klass besjäl den
andra. Detta moraliska vapen, denna vädjan till rättvisan har
fört mångtusen anhängare till socialdemokratin. Nåväl,
fabrikanten kommer emot agitatorn och säger: ja jag erkänner att
det är på stöld jag lever, men jag har ej lärt något produktivt
arbete, samhället har gjort mig till vad jag är, jag stjäl, men
av sociala orsaker, och det erkänna ni ju är berättigat, eller
hur? Vad skulle vår agitator svara?
Och så en annan sak; kom ihåg vad Paris’ proleteriat skrev
på husväggarna, när det med vapen i hand reste sig emot
monarkien: död åt tjuvarna! Så är det alltid när en
arbetarklass går ut på gatan att störta något murknat: instiktligt känner
den att här duger ej att besudla den höga revolutionen med
alla slags brott. Vi vilja ej befläcka våra fanor med sådant,
som visserligen kan avfärdas som barnsligheter, men dock
vittnar om ett uppfattningssätt, som gör att vi skulle mista
tusentals, som ej förstå ett parti, vilket på sin fana skriver stöldens
moraliska berättigande på samma gång det går att angripa
samhället därför att en klass där bestjäl en annan.
Låt mig till sist säga några ord om intrycket från kongressen.
De första dagarna såg det onekligen ganska mörkt ut. Jag
för min del visste icke vad som farit i stockholmarna, vilka
bland sina ombud valt folk, dels oklara, dels rent av mer
eller mindre instämmande i en del av den Bergegrenska
ståndpunkten. Men hur debatten pågick så lugnade de sig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
