Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den förkrossande majoriteten av 38 röster antogs det
bestämda uttalandet mot den anarkistiska taktiken. Kongressen
tog sålunda ett sådant slut att i detta ögonblick vårt parti står
idealt och materiellt starkare än någonsin. De
socialdemokratiska principerna ha visat sig vara alltför fast rotade och den
socialdemokratiska upplysningen har trängt alltför långt in
för att kunna rubbas av en vettvillig agitator, vilkens avsikter
äro minst sagt tvetydiga. Vårt parti har med kraft avvisat
försöken att låta draga sig från den väg, på vilken den
internationella socialdemokratin i alla länder marscherar mot målet.
Det var emellertid bedrövligt att höra en del folk, som
tydligen icke hade något annat program än att de ville »skälla
ut» partiets förtroendemän; dock tänker jag att efter
kongressen skola dessa personer icke någonstädes kunna spela en roll,
om de ej vilja gå tillbaka under den socialdemokratiska
disciplinen. E11 av dem vräkte sig med ett ord, som klingar mycket
vackert: nu är ja g radikalare än du, sade han. »Radikal», vad
vill det säga bland socialdemokrater inbördes? Är icke både
målet och taktiken densamma för oss alla? Låt oss höra upp
med att ordna oss i en dylik skala, radikal, radikalare,
radikalast. Vi kunna dock icke bli annat än socialdemokrater, som
alltid söka hålla oss i höjd med utvecklingen, sådan den
internationellt och nationellt på socialdemokratins kongresser
fortgår.
Vi behöva ej inom arbetarpartiet upprepa den första franska
revolutionens blodiga tragedi. 1 kännen den, denna blodiga
väg från maj 1789, folkrättigheternas erövring, till Thermidor,
juli 1794, då den sista av de stora revolutionsheroerna,
Robespierre, gick till guillotinen. Där hade man i stort denna
»kapplöpning åt venstra flygeln», varom Vårt Land mycket
riktigt talat; först brötos privilegierna och den konstitutionella
byggnaden timrades upp, så nackades kungen — och dit var
det nog rätt — så skickades Danton, den väldige, till schavotten,
och sist följde Robespierre själv de andra. Revolutionen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
