Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturen den andra och helt säkert den rikare. 1 det nya
programförslaget har hela punkten strukits och det med rätta. ]
stället börjar det med en kort, men mästerligt väl
koncentrerad framställning av den historiska utveckling, som undergräver
det borgerligt kapitalistiska samhällets grundvalar och skapar
betingelserna för det socialistiska samhället. Och om något är
äkta marxistiskt, så måste det vara detta framhållande av den
historiska synpunkten.
En annan brist i det lassalleska programmet var
resonne-manget om »arbetslönens järnlag». Marx beskyllde Lassalle
för att aldrig ha rätt förstått vad arbetslönen är, och det ser
ut som om han haft rätt. Lassalle tog sin teori från den
borgerlige engelske ekonomen Ricardo, som var en anhängare av
Malthus, vars befolkningslära han införlivade med sitt system.
»Arbetslönens järnlag» består alltså enligt Ricardo och Lassalle
däri, att lönen är ett existensminimum, som sjunker med
befolkningens tillväxt på grund av konkurrensen mellan arbetarna.
Erfarenheten har ådagalagt, att detta icke håller streck.
Arbetslönen bestämmes icke av tillgång och efterfrågan, utan är
arbetskraftens pris, och detta pris bestämmes av arbetskraftens
produktionsomkostnader, d. v. s. av arbetarnas standard of
life, hans dagliga genomsnittsbehov. »Das eiserne Lohngesetz»
(lönens järnlag), som spelat en så stor roll i den
socialdemokratiska agitationen, är av dessa grunder struken från
programmet och lagd till de övriga föråldrade meningarna.
Det samma blev de lassalleska produktionsföreningarnas öde.
Tysklands store agitator, som sökte förbindelser bland junkrarne
mot den världserövrande bourgeoisin, trodde på möjligheten
av en fredlig övergång till det socialistiska samhället medels
kooperativa produktionsföreningar, vars rörelsekapital staten
skulle förskottera arbetarna. Härav blev emellertid intet, och
ingen tror nu mera på möjligheten av att nå fram till det nya
samhället på den vägen — genom statsunderstödd konkurrens
med de staten behärskande privatkapitalisterna. Följaktligen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
