Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ute i Rörsjön. Det bär i gyllene bokstäver den enkla
inskriptionen: Jlllmän skola. Förr stod på samma plats en
dressyranstalt för bourgeoisins söner med mottot: »Herrans fruktan
är vishetens begynnelse». Vi ha avskaffat detta dualistiska
undervisningsväsende. Det måste försvinna, när klasserna
för-svunno. Vi ha en allmän bottenskola, icke blott öppen för
alla, utan obligatorisk för alla,. Där få vi den bildning du
beundrar. Från vårt åttonde till vårt adertonde år är vår tid
endast upptagen av studier och övningar. Fattigdomen rycker
ej oss som våra förfäder ur lärarnas händer vid tolv, tretton
års ålder. Bildningen är ett tvång för oss alla, och när vi vid
aderton års ålder utträda ur medborgarskolan för att inträda
i samhällets tjänst, veta vi mer än studenterna förr i världen
visste. Och vi ha lärt oss i stället för kyrkan betrakta skolan
som det heliga templet.
Du skall dessutom hos alla våra yngre medborgare finna en
praktisk blick och en erfarenhet som blott rikemans barn,
vilka hade råd att resa, förut kunde skaffa sig. Denna
karaktär av världsborgare få vi redan under skolåren, tack vare
systemet att låta barnen under lärarnas ledning företaga
utflykter inom- eller utomlands, vilket ger mer i utbyte än n>
på de gamla skollovskoloniernas tid kunde ana.
De högre studierna bedrivas av de därtill bäst utrustade
vid universiteten, som vi ha kvar. Men det är lätt för oss
alla att alltjämt utvidga våra kunskaper, ty arbetstiden är kort
och tillfällen att inhämta högre vetande ges på de offentliga
föreläsningarna och bibloteken.
— Men hur var det dock möjligt och hur gick det till att
få bukt med den gamla klass-staten, som var så väl befäst
särskilt mot er socialdemokrater? Jag tillhörde själv för 45
år sedan det socialdemokratiska partiet, och jag antar att min
ärade son hört de äldre någon gång tala om mitt arbete här
i Sverge. Men jag var en av dem som tröttnade. Allt gick
så ohyggligt långsamt. Folket föreföll dumt, okunnigt, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
