Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här skulle en revolution försiggå, och dynamitarderna kommo
först, svarta skuggiga karlar med hammare och borrar,
stubin-tråd och dynamit. De borrade sig under sång och oväsen in
i klipporna, laddade och brände av, och det gamla urberget
gick i flisor, det första bombardementet mot
trädgårdsmästarens plank, som fick en svårare bréche. När denna kanonad
skakat väderkvarnen några veckor och rivit upp hela trakten,
försvunno de svarta karlarna, och en morgon marscherade
murarena upp i blå blusar och vita byxor, åtföljda av råa
kvinnor med väderbitna ansikten och blickar, som skrämde
själva hundarna från bygget. De drucko öl ur flaskor, släckte
kalk och rörde ihop murbruk. Den blonda undrande jungfrun
såg dem från sitt fönster trampa ned rabatterna i trädgården
och översålla blommorna med ett lager av kalk, så att det
liknade hösten, när rimfrosten sätter sig. Trädgårdsmästaren
måste nu retirera, men han retirerade icke längre än tvärs över
den nyplanerade gatan, där han slog upp ett skjul och började
sälja öl, medvurst, fläsk, bröd, smör och grisfötter. Sina
blommor lät han murarna och hantlangerskorna plocka upp.
Dottern fann tills vidare ett säkert skydd bakom disken i hans
hökarbod.
Dottern fann detta folk vara mycket rått. Hon fick lära
sig nya ord, vars tillvaro hon blott anat. De slungades henne
i ansiktet med utsökt, naturlig fräckhet av de skrålande
tegelbärarna. Kvinnorna ingåvo henne fasa men på samma gång ett
visst inresse, ty de hade en skriven historia, sade hennes far.
Och då hon frågade honom var den historien stod skriven
svarade han kort: »Hos polisen!» De visste nog allt och hade
smakat allt, innan de hunnit hit till utkanten och
murbruks-baljorna: överflöd, armod, dygd, last, brott.
Hon såg dessa människor äta fläsk och medvurst och dricka
öl och icke hava sin förströelse i något annat. De åto som
rovdjur, med en omättlig aptit. Men hon förstod ej, att det
väldiga stenhuset, som hastigt växte upp på andra sidan gatan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
