Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryckte sig, när han lämnade niomannadeputationen till kungen
med det märkvärdiga svaret i portföljen för att köra hem och
avlägga fracken. Såsom oumbärlig satt han varje
folkriksdags-plenum ut bredvid ordföranden, färdig att gripa in,
sammanfatta, ordna och driva sin vilja fram. Mycket karaktäristiskt
för hans person var ett tal som han höll mot förslaget att
omedelbart omvandla rösträttsföreningarna till
vensterförenin-gar. Han använde då den oratoriska figuren »Jag vill... jag
vill inte... jag vill... jag vill inte..» och gick naturligtvis
ur striden med segern, icke despotens seger utan den lågande
rösträttsvännens.
Det genomärliga och jovialiska anletet bredvid honom \
utskottet tillhör Yngve Svartengren, redaktören för llpsala Nya
Tidning, ett av våra yngsta men bäst ansedda demokratiska
organ. Jag hade icke föreställt mig honom som en grovt byggd,
fetlagd herre i guldbågade glasögon, men det gick ofantligt
fort att anpassa mina gamla sympatier för den offentlige
mannen efter den privates egenskaper. Han är icke någon stor
oratör eller bryr sig i allt fall icke om att vara det, men det
han yttrar är praktiskt, träffande, ja dräpande. Annars kan han
nog mellan skål och vägg vara både eldig och hetsig. Den
rika fond av humor, som finnes hos honom, gör hans sällskap
eftersökt. Man vet att man inte får tråkigt, när Yngve den
svarte är med.
På nachspielet efter kollationen för folkriksdagen sutto vi
samlade några stycken kring ett bord, och där hade vi Aug.
Palm och Svartengren ibland oss. Den föne hade nyss
överräckt mig ett exemplar av sin »Stormklocka», vari han
scha-votterat mig, uppsatt min dödsdom och förklarat mig riktigt
död. Nu var Palm försonligare och undrade icke på, att man
kunde bli »korrumperad» av ett hyggligt sällskap samt
förklarade till och med att om folkriksdagen varade längre skulle
han själv bli korrumperad. Yngve Svartengren inföll då torrt
och gemytligt: »Jag undrar ändå, om inte Palm är bättre som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
