Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtiofyra granna juveler
Den 27 april 1893
Första kammaren har nu, genom att med stor majoritet
bifalla konstitutionsutskottets avstyrkande av samtliga vid denna
riksdag väckta rösträttsmotioner, givit det väntade svaret på
folkriksdagens hänsynsfulla förfrågningar, och på samma gång
har den givit sig själv det allra sämsta tänkbara vitsord som
lagstiftande församling.
Kammaren går att behandla rösträttsfrågan i ett ögonblick,
då nyss ett av Europas ofriaste folk så gott som med vapen
i hand skaffat sig en ny grundlag, som givit politisk rösträtt
åt varje myndig belgisk man, och då svenska folket med harm
finner sig stå lägst näst Ryssland bland nationerna i fråga om
medborgerliga rättigheter. Man skulle kunna tycka, att en
sådan situation, ytterligare tillspetsad genom det intryck, den
avslutade folkriksdagen kvarlämnat, i någon mån borde ha
inverkat på vårt trångbröstade gubbhus. Men visst icke! Första
kammarens majoritet tar inga intryck. Den står där den ställt
sig, och där blir den stående tills den måste skjutas undan
medelst en kraftutveckling av hela nationen.
Det skall gu’bevars ligga karaktär i detta trots, men
ladugårdens patriark har också karaktär, en lika envis och fast
karaktär. Det skall kanske finnas princip i detta blinda
motstånd, men fan leddes också av en princip, när han förstörde
paradiset: det ondas princip. Ja, det skall uppträda tidningar
och kalla det modigt av kammaren att, trots den överhängande
faran, vägra ge med sig en tum. Men flugan, som rusar in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
