Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brandsyn
Sverge förtjänar en särskild plats i den sedvanliga
nyårsrevyn, dels emedan där ingenting hänt och dels emedan där
ser ut att icke heller komma att hända någonting. Man kan
ej hålla revy på allvar med ett sådant land. Jag vill därför
i stället hålla brandsyn.
Det var en person, som härom dagen förebrådde mig, att
jag i grund och botten var en inbiten svensk patriot, därför
att jag icke som min redaktionssekreterare och andra skåningar
betraktar Danmark som »vårt älskade moderland, vårt hem»,
utån gjorde en grimas åt detta landsförrädiska skrivsätt, när
jag efter en resa kom hem och läste de av Norén i Göteborg
bestraffade raderna. Och nog tör det hända, att jag tror på
nyttan av en återupplivad nationalitetskänsla, både på den
socialt-praktiska nyttan och den ideella lyftning medvetandet att
tillhöra en livskraftig och aktad nation ger åt sinne och håg. Jag
kan som mången annan moderat internationalist säga mig älska
mitt fosterland, icke blott landet ovan småländska gränsen, utan
även denna mindre sköna men bättre gödslade och fruktbarare
slättbygd, som blivit min andra hembygd. Och jag deklamerar
gärna i trängre kretsar Runeberg, inte utan en viss värme och
finess.
Men kan en socialdemokrat älska »våra strömmars brus», så
länge den elektriska kraften i vattenfallen är privategendom,
älska »bäckarnas språng», så länge endast strändernas ägare få
fiska kräftor och högt betalande engelsmän meta laxöring, älska
»den mörka skogens dystra sus», där baggbölarens yxa för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
