Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går förlorad därför att den befintliga klyftan någon gång icke
skulle gapa så avgrundslikt.
Då det i slutet av förra året uppstod meningsskiljaktighet
mellan mig och egna partivänner beträffande storstrejken, gällde
striden just det sätt, varpå storstrejkstanken drevs fram i
huvudstaden, nämligen såsom en valparol. Till denna taktik skall jag
fortfarande förbliva en motståndare, emedan storstrejken aldrig
kan bliva någon slags ekomenisk dogm, vars förnekande har
exkommunikationen till följd, och emedan dess möjliga lyckande
icke beror av sådan agitation, utan av styrkan hos de fackliga
organisationerna, det ögonblick som väljes, den kraft ledningen
utvecklar och den skicklighet, varmed den ekonomiska intrigen
uppgöres, för att ännu icke nämna något om den rent
personliga faktorn, som här kanske kommer att spela den
avgörande rollen. Vi böra lära oss betrakta storstrejken som
revolutionen. Man må akta sig för tron på möjligheten av en
ideel generalstrejk, ett fredligt utsvältningsförsök från deras sida,
som intet ha mot dem som ha allt. Det var de storstrejken
åtföljande tumultuariska uppträdena med fara för liv och
lemmar, som åt Belgiens arbetare inbrakte hälften av vad de
begärde, och om man nu även i Österrike tar ett litet steg i
riktningen åt en förnuftigare valreform, så fruktar man icke
så mycket den utlovade arbetsinställelsen som ett tänkbart
uppträdande på den eleganta Pratern av Wiens förbittrade
arbetare. Och det är min övertygelse, att ledarna själva i bägge
landen ha samma uppfattning.
För övrigt ligger det något ytterst motbjudande i en sådan
tillställning som passiv storstrejk, varvid det huvudsakligen vore
arbatarklassens hustrur och barn, som finge ta emot stöten.
Jag tänker, att man utan vidare skall förstå mig, när jag
framdrager den synpunkten. Tar man storstrejken så allvarsamt som
den bör tagas, ropar man icke ja till en mötesresolution förr
än man är säker på, att både de som skrivit resolutionen och
de som antaga den äro beredda att bära följderna, vilket med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
