Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan perronghälsningarna i Sverge och de bekymmersamma
resorna till Norge. Jag menar hans tal till deputationen från
den första folkriksdagen, och jag blinkar inte, ifall det behagar
pressmännen i hans långa svit att pröva på verkan av ett
skrockande hånskratt. Han stod framför oss i amiralsuniform på en
kostbart mattbelagd plattform och syntes nervös, nästan
förnärmad, när vi med ärlig svensk vältalighet vädjade till hans
beläsenhet om svenska kungars makt och vilja att ställa sig
högt över klasskillnaden i staten och borttaga skriande
orättvisor. En sådan kung ville inte kungen vara. Han gömde sig
skyggt bakom grundlagen och upplyste oss om sin plikt att
värna grundlagens helgd, som om vi varit gardesrekryter. Men
han nämnde intet om, att grundlagen «jälv angiver det sätt,
varpå den kan grundlagsenligt förändras, och att landets kung
ännu har tillräckligt med makt kvar för att genom sina
självvalda rådgivare taga initiativ även i en sådan sak som
rösträttsfrågan. Det svar han höll skrivet i den darrande handen
och uppläste, övertygade oss om, att han var och ville
fortfarande vara deras kung, som ha intresse och ränta av det som
är — det må kallas »grundlagens helgd» eller en
förbannelse-värd orättfärdighet.
★ ★
★
Och nu blir det väl inte plats för mycket mer i detta
jubileumsnummer. Om jag hade tid, ett berg och en fackla, och
ni, mina läsare, stode allesammans vid bergets fot, så skulle
jag som i unga dagar inbilla mig vara en Prometeus och stiga
ner till eder med ny eld och hålla ett tal, som kunde höras
av eder alla. Men ni äro för många nu för tiden. Jag
uppmanar eder i stället att i väldiga massor infinna eder vid våra
jubileumsfester och överallt i det land, som är vårt, låta
sommarkvällen genljuda av edra leverop för det band, som
omedelbarast knyter oss alla tillsammans, den mycket hatade och
mycket älskade tidning vi skapat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
