Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det förekommer mig som om Nordens skönlitteratur nu tärt
nästan för länge på tankar, som blevo framsatta och dryftade
i det förra årtiondet. Det ser ut som om förmågan att
tillägna sig geniala idéer avtagit, ja, som om mottagligheten för
dem höll på att försvinna; man tumlar ständigt om med samma
lärdomar, litet darwinism, litet nyttighetsmoral, litet fritänkeri,
litet folkkult o. s. v.–—
»Den andliga utvecklingen i Norden inom skönlitteraturen
har försiggått jämförelsevis hastigt. Vi ha sett stora diktare,
vilka började som ganska naiva ortodoxe, höja sig utöver all
ortodoxi. Detta är mycket respektabelt, men i de fall, då de
icke kunna komma högre, är det likafullt litet tomt. Under
loppet av 70-talet insågo nästan alla de nordiska diktarna, att
det icke längre gick med en diktning på grundvalen av
Augs-burgiska bekännelsen. Några läto den falla i stillhet, andra
gjorde en mer eller mindre larmande opposition emot den,
de flesta, som uppgåvo den, förskansade sig i stället gentemot
publiken och delvis mot sitt eget dåliga barndomssamvete
bakom den en gång fastslagna protestantiska moralen, stundom
till och med bakom en god borgerlig soppköttsmoral — jag
kallar den så, emedan det så ofta kokts soppa på den.
»Dock, hur det gått, angrepp på de härskande fördomarna
och försvar för de bestående institutionerna hota nu för tiden
att sjunka ned till samma vardaglighet och slentrian.
»Man skall, tror jag, snart på nytt få ett levande intryck
av, att konsten icke kan nöja sig med idéer och idealer för
genomsnittet och medelmåttan, lika litet som med lämningar
av gamla katekeser, utan att den stora konsten kräver andar,
som i egendomlighet, i självständighet, i trots, i aristokratisk
självrådighet stå i höjd med de egendomligaste personligheter
i samtidens tänkande.»
Det har alltid förefallit mig som en synnerligen
karaktäristisk tillfällighet, att den »aristokratiska radikalism», som
nu genomlopp Skandinaviens litterära klasser, startade ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
