Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En interpellation till statsministern
i :sta-majbladet 1899
Jag stod upp i den andra kammaren av riksdagen och
tillkännagav min avsikt att interpellera statsministern i några
viktiga frågor med anledning av landets iråkade, högst
bryd-samma ställning mellan den norske och ryske fienden i väster
och öster och de socialistiska stridigheterna i det inre.
Lantmannapartiet häpnade en smula över interpellationens, att jag
så må säga, fetma och retade sig nog även över min sturska
min, men man var för tillfället vid nådigt humör och lät mig
hållas, och som statsministern var närvarande och förklarade
sig beredd att svara på vad som helst, fick jag börja fråga
med detsamma.
Jag steg då fram och gjorde en parlamentarisk bugning — av
en elegans som man icke tilltrott mig — med dessa ord, som
på ett summariskt sätt räddade mig ur min okunnighet om
hur en interpellation rätteligen skall börjas:
»Gode herrar och svenske män! Ers excellens! Herr
talman, mine herrar! Ärade läktare!»
Sedan, efter ett lagom långt uppehåll, fortsatte jag under
en lätt förklarlig tystnad:
»Det är egentligen till hans excellens statsministern jag i det
efterföljande riktar mina ord, fast jag inte kan hjälpa att både
kammarna, läktaren och talmannen få höra mig, för att inte
tala om de nyfikna förstakammarledamöter, som, märkligt nog,
tränga sig in här mellan de folkvaldas bänkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
